Arkivet

Kort om våra genomförda träffar:

2011

• Höstomgången av boule blev en spännande historia. Inför den avgörande slutomgången med tre spel stod Helgi Kallbris och Rune Gustafsson på lika många segrar, 12 vardera. Rune drog dock det längsta strået och vann med två matcher mot en och blev därmed segrare av hösten bouleomgång. Helgi delade andraplatsen med Martin Göransson.
   
• Det traditionsenliga firandet av Sankta Barbara avslutade Kamratföreningens verksamhet 2011. Förutom firandet av Barbara uppmärksammades också att föreningen fyllde 75 i år. Det var den 6 juni 1936 som Kamratföreningen Smålandsartillerister formellt bildades.
  Vi var nästan 50 medlemmar med anhöriga som den 1 december träffades på restaurang Storskogen inne på
  A 6-området.
  Vår egen Sankta Barbara, importerad från Cuba och skänkt av Göran Fransson, stod på sin "pedistal" omgiven av tända ljus och vackra blommor.
  Kvällen började med mingel, lite "bubbeldricka" och snittar. Som sig bör lyssnade vi, i mer eller mindre enskild ställning, på regementets marsch.
  Ordföranden Leif Oscarsson hälsade föreningens tidigare ordföranden Gösta Gärdin, Christoffer Lilliecreutz, Lars Gerhardsson och Kjell Svenningsson, samt hedersledamoten Anders Björk särskilt välkomna. Hedersledamoten Lars Carlsson, A 6 siste regementschef, var också inbjuden, men kunde tyvärr inte delta. Han skickade emellertid en hälsning.
  I sitt välkomsttal berättade Leif kort om hur det gick till då föreningen bildades. Vidare fick vi höra den hittills rysligaste varianten av sägnen om Sankta Barbara.
  Traditionsenligt bjöds sedan på silltallrik, ärtsoppa, pannkakor och kaffe. Till detta serverades lämpliga drycker som ofta intogs efter unison sång under ledning av Göran "KongoFrasse" Fransson, som också skötte signalhornet, då uppmärksamhet skulle påbjudas.
  Före kaffet underhöll Sven Slättengren från Värnamrevyn oss med vitsar, historier, och sångnummer i ett hisnande tempo och skratten och applåderna från åhörarna vill aldrig upphöra. Vilken begåvning – en ståuppkomiker av klass!
  Gösta Gärdin framförde gästernas tack till styrelsen och särskilt klubbmästeriet med Lars Fogelquist i spetsen, för ännu ett mycket trevligt firande av Sankta Barbara.
    
• Fredagen den 4 november var det traditionsenlig kransnedläggning på A 6 begravningsplats på Östra kyrkogården. Ordföranden Leif Oscarsson hälsade 20-taet medlemmar välkomna till ceremonin. Leif erinrade oss om det stora antalet unga män som är begravda där. Många hade knappt påbörjat sin tjänstgöring innan de föll offer för Spanska sjukan. Den på den tiden obotliga sjukdomen skördade enbart i Sverige runt 36 000 människor. Nya beräkningar visar att kanske mer än 50 miljoner människor över hela världen dog av sjukdomen. Det dröjde faktiskt till ända till slutet 1990-talet innan man lyckades finna spanska sjukans gener.
  Avslutningsvis läste Leif en dikt av Carl Jonas Love Almqvist som följdes av en tyst minut.
  Efteråt bjöd Svenska kyrkan på kaffe inne i kyrkogårdsförvaltningens lokaler.
    
• Vid höstens sista tisdagsträff den 1 november, som vanligt på restaurang Björkudden, förläste förre regementschefen och översten vid I 12, Wilhelm af Donner om verksamheten vid den Allmänna försvarsföreningen. Föreningen grundades redan 1890 under ledorden Fred, Frihet, Framtid. Föreningen hade efter några år ca 20 000 medlemmar men idag har medlemsantalet reducerats till ca 2 000. Föreningen har i över 120 år varit ett forum för debatt om försvars- och säkerhetspolitik. Det är en ideell förening och partipolitiskt obunden. Föreningen tar inte ställning i olika frågor utan inbjuder alla som är intresserade av säkerhets- och försvarsfrågor att delta i en fri information och debatt. Ledorden idag har moderniserats till Kunskap, Insikt och Dialog. Man arrangerar seminarier, konferenser, debatter och föredrag om olika säkerhets- och försvarspolitiska teman. Föreningen har länsavdelningar ute i landet, men tyvärr finns ingen förening i Jönköpings län. För ett antal år sedan var KDS partiledare Alf Svensson ordförande i länsavdelningen, men efter hans engagemang i Bryssel har föreningen närmat sig sotdöden. Wilhelm af Donner har emellertid lovat att försöka få liv in den avsomnande avdelningen och uppmanade oss som är intresserade av försvars- och säkerhetsfrågor att bli medlemmar i föreningen. Kanske kan då en ny länsavdelning återuppstå.
  Ytterligare en mycket intressant föreläsning i Kamratföreningens regi!
  Intresserad? Gå in på www.aff.s.se och läs mer.
   
• Vid höstens andra tisdagsträff på restaurang Björkudden den 4 oktober gästades vi av Ulf Lindeberg. Vi var ett trettiotal intresserade åhörare som fick lyssna till ännu ett intressant föredrag om dagens sjukvårdsorganisation inom Försvarsmakten.
  Ulf är reservofficer på Artilleriregementet och har genomgått såväl kadett- som aspirantskola på A 6. Idag arbetar han inom ambulanssjukvården i Jönköpings län. Han har också tjänstgjort i utlandsstyrkan.
  I Sverige är det Försvarsmedicincentrum (FömedC) som har ansvaret att utveckla, rekrytera och utbilda inom funktionen försvarsmedicin.
  FömedC ska kunna tillgodose Försvarsmaktens och övriga intressenters behov vad gäller fackkompetens och utbildningsinsatser inom hälso- och sjukvårdsområdet.
  Centrumet ansvarar för rekrytering och utbildning av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal enligt de krav som ställs på olika beredskapsnivåer och vid internationella, fredsfrämjande insatser.
  Utöver FömedC finns fyra stycken Försvarshälsoregioner som har till uppgift att utbilda och stödja förband inom området.
  Ulf berättade att dagens sjukvård i fält skiljer sig markant från den gamla tidens sjukvårdsorganisation. Organisationen bygger numera helt på Nato-standard. Standarden bygger på de erfarenheter som främst USA fick under Korea- och Vietnamkrigen. Utan att gå in på alltför många detaljer är dagens sjukvårdsorganisation långt "framskjuten", d.v.s det är korta transporter av skadade till kvalificerad vård. Transporterna sker helst ske med helikopter och en skadad skall senast efter en timme efter att skadan uppstått kunna på adekvat kvalificerad vård. 
   
• Vid Kamratföreningens första tisdagsträff för höstsäsongen den 6 september gästades vi av fil dr Bo E Karlsson från länsmuseet i Jönköping. Bo, som är en utomordentlig föreläsare, tog oss med på mycket intressant tidsresa genom Jönköping stads utveckling från början på 1600-talet till en bit in på 1900-talet. Förläsningen kompletterades med ett fantastiskt bildmaterial i form av gamla kartor, ritningar, akvareller, teckningar och foton. Nästan 30 deltagare följde intresserat Bos föreläsning och frågorna efteråt vill aldrig ta slut.
  En mycket lyckad upptakt på Kamratföreningens höstaktiviteter!
   
• Lördagen den 3 september genomfördes Artilleriduellen i golf för 31.e gången.
  Läs mer om tävlingen på fliken Golf
   
• Lördagen den 21 maj var det dags för Kamratföreningens årliga vårutflykt. Den här gången gick resan till Flygvapenmuseet i Linköping. Vi var ett 50 tal medlemmar med anhöriga som kl. 0900 gav oss iväg med smålandsartilleristen Åke Sjögren bakom ratten. Som reseledare fungerade klubbmästaren Lars Fogelquist.
  Flygvapenmuseet ingår i Statens försvarshistoriska museer där även Armémuseum och Statens militärhistoriska arv (SFHA) ingår. Museet har genomgått en större om- och utbyggnad och "nyinvigdes" våren 2010.
  Vi möttes av två mycket kompetenta guider som under nästan två timmar visade oss runt i det fantastiskt fina museet. Museet beskriver det svenska militärflygets utveckling från tidigt 1900-tal fram till dagens JAS 39 Gripen. Utställningen är uppdelad i epokerna Pionjärer, Mellan krigen, Beredskap och Kalla kriget med den nedskjutna och bärgade DC-3:an.
  Det som gjorde störst intryck på deltagarna var säkert utställningen kring den nedskjutna DC-3:an. Förutom den svårt skadade DC-3:an fanns minnesmontrar med bl.a. besättningens personliga tillbehör som plockats upp i och omkring vraket. T.o.m. en vigselring från en av besättningen fanns i en monter. Montrarna hade utformats i samverkan med de anhöriga och utgör också ett minnesmonument över de omkomna.
  Efter en mycket god lunch på museet valde ett 20-tal deltagare att stanna kvar på museet, medan resten valde att åka in till Gamla Linköping.
  De som stannade de kvar på museet kunde tillbringa ytterligare två timmar i den fantastiska utställningen. Förutom alla föremål, har man ansträngt sig om att komplettera dessa med informationsmaterial, filmer och animationer.
  För de som inte deltog i vår resa rekommenderas museet som utflyktsmål för både gammal och ung. Se bara till att ha gott om tid inne i museet. Vid 1730-tiden var vi åter vid A 6 kasen efter en mycket lyckad och uppskattad vårutflykt.
   

• Vid vårens sista tisdagsträff den 3 maj gästade Jönköpings kommuns nye kulturchef, Anders S Persson, vår förening och höll ett alldeles utmärkt föredrag om det sista fältslaget på svensk mark, slaget vid Ratan och Sävar.
  Anders inledde med att redovisa de storpolitiska och internationella förutsättningarna för varför rysk trupp tågade in på svensk mark. Därefter följde en initierad redovisning av truppers förflyttningar, ordergivningar i samband med dessa samt skärmytslingar och bataljer. Allt kryddat med historier om hur striderna kunde upplevas ur manskapets och befälets perspektiv. Hela redovisningen var elegant åskådliggjord genom ett bildspel med illustrationer utförda av en etablerad konstnär.
  Bakgrunden till Anders föredrag var ett forskningsprojekt tillsammans med Umeå Universitet, där man avsåg att klarlägga vad som egentligen hände i slaget vid Sävar. Den dittillsvarande kunskapen byggde mest på rykten och bristfällig dokumentation. Genom att plöja igenom alla tillgängliga militära och civila arkiv och handgripligen med metalldetektor i terrängen söka upp kulor och metalldelar, kunde man efter ett flerårigt arbete fastställa hur den historiska händelsen hade utspelat sig i verkligheten.
  Ett storslaget arbete som redovisades av Anders på ett inspirerat och engagerat sätt vilket smittade av sig på åhörarna som livligt deltog i den avslutande frågestunden.
  Anders avtackades för sin insats av vår ordförande, Leif, som överräckte vår minnestidskrift samt vår minnesbok om A6 historia.

• Vid tisdagsträffen den 5 april hade vi besök av stadsträdgårdsmästare Lennart Agnselius, den Jönköpingsbo som säkert har gjort mest för att vi skall ha så fina parker och grönområden. Lennart har länge och oförtrutet lagt ner sin själ i att ge oss en vacker omgivning. Han har kombinerat sysslan stadsträdgårdsmsätare och kyrkogårdschef, allt till Jönköpingsbornas fromma. Han kunde nu med beklagande konstatera att han blir den siste av sitt slag, nya vindra blåser och kyrkan skall inte längre få köpa sitt behov av trädgårdstjänster av kommun.
  Lennart tog oss med på en resa genom vår vackra kommun, men framförallt på ens resa runt i världen, där han med sitt betraktelsesätt sett andra värden än vi vanliga gör när vi är ute och åker. Lennart har ett intresse som kan tyckas mycket underligt om man inte vet vad han är intresserad av. Få är de platser han varit på som inte har fått ett besök på ställets kyrkogård. Vi fick exempel på kyrkogårdar på hemmaplan, i Sverige, i Europa och i fjärran Asien. Han berättade om underliga begravningsseder, som vi ur vårt perspektiv kan tycka underliga, men som ur de som utövade dem var helt naturliga. Himmelsbegravning, ett uttryck som var minst sagt underligt tillämpades i permafrostens Anderna, där de sörjande styckade sina döda och lät fåglarna ta hand om resterna. Han berättade om den stora kyrkogården i Köpenhamn, Asssitens Kirkegaard, där många kända danskar är begravda. Den största minnesstenen är rest över fysikern Niels Bohr, och all andra stenar har varit tvungna att vara mindre. Ända tills för några år sedan en medlem i en mc-klubb önskade att bli begravd på kyrkogården. De ville då resa en sten i form av en gevärskula, som var högre än Niels Bohrs. Svaret blev "Uteslutet", men nu står stenen på plats, högre än Bohr:s.
  Lennart avslutade men en resa i våra egna parker, där han främst uppehöll sig vid Rosariet och vilken pärla vi Jönköpingsbor har där.
  En mycket trevlig och lärorik utflykt som gav inspiration till framtida resor. 

• Lördagen den 5 mars 2011 avhöll Kamratföreningen Smålandsartillerister sitt årsmöte i restaurang Storskogen på A6. Ett sjuttiotal medlemmar hade hörsammat kallelsen och deltog med anhöriga i årsmötet.
  Ordföranden, Kjell Svenningsson, hälsade alla varmt välkomna och vände sig särskilt till hedersmedlemmarna Gösta Gärdin, Anders Björk och Lars Gerhardsson. Han vände sig också till dagens gäst och föredragshållare, landshövdingen i Jönköpings län Minoo Akhtarzand med ett lika varmt välkommen. Därmed förklarade han årsmötet öppnat.
  Därefter avhölls parentation, med föreningens standar och svenska fanan, över avlidna medlemmar sedan årsmötet 2010. Parentationen avslutades med några minnesord och en stunds stillhet och eftertanke.
  Verksamhetsberättelsen för 2010 kommenterades kort av ordföranden. Av den framgick att föreningen bedriver en omfattande verksamhet. Under året har drygt sexhundra personer deltagit i föreningens fyrtiosex olika aktiviteter. Föreningen har också hållit kontakten med medlemmarna, främst genom att ge ut tidningen Smålandsartilleristen två gånger. Föreningens hemsida har haft drygt 10 000 besök.
  Till ny ordförande för föreningen fram till nästa årsmöte valdes Leif Oscarsson.
  Vidare omvaldes Lars Fogelqvist, Sven Engkvist och Bo Wallén till styrelseledamöter för ytterligare två år. Lennart Lindberg och Evald Persson invaldes som nya styrelseledamöter för två år. Rune Carlsson, Gunhild Herman, Ingvar Rittsél och Bo Mattsson är sedan tidigare valda fram till årsmötet 2012.
  Till revisorer på ett år omvaldes Jonny Nilsson och Richard Prahl och till revisorsuppleanter för samma tid omvaldes Arnold Bäck och Erland Johansson.
  Roland Ivarsson omvaldes och Sven-Ola Kallbris nyvaldes till valberedning.
  Ordföranden avtackade avgående styrelseledamoten Jörgen Bergström för hans insatser i föreningen och tilldelade honom Kamratföreningen Smålandsartilleristers minnesmedalj.
  Tillträdande ordföranden, Leif Oscarsson, tackade för förtroendet att få leda styrelsearbetet i föreningen. Han vände sig sedan till avgående ordföranden, Kjell Svenningsson och tackade för hans sjuåriga tid som ordförande. Kjell tilldelades Kamratföreningen Smålandsartilleristers förtjänstmedalj och årsmötet beslutade att utse honom till hedersmedlem i föreningen.
  Hedersmedlemmen Gösta Gärdin framförde ett tack till ordföranden och styrelsen för mycket gott arbete under 2010 och lyckönskade den nya styrelsen i deras arbete.
  Efter årsmötet berättade landshövdingen i Jönköpings län, Minoo Akhtarzand, om karriär efter att, som 17-årig student kommit till Sverige från Teheran. Därefter fick nyfikna åhörare lyssna till ett inspirerande föredrag om hur länet skall utvecklas. Många intressanta frågor besvarades också.
  Årsmötet avslutades med en välsmakande lunch.
  Du kan läsa hela verksamhetsberättelsen och årsmötesprotokollet under fliken protokoll (länk).
    
• Vi vår andra tisdagsträff för året, den 1 mars, hade vi besök av vår gamle regementskollega Göran Johansson. Efter det att Göran lämnade regementet i samband med nedläggningsbeslutet har han främst arbetet som personalchef inom transportbranschen. De sista 10 åren har han dock arbetat som regionansvarig ombudsman för Grafiska Företagens Förbund. Vi fick veta att organisationen Svenskt Näringsliv är en sammanslagning av Svenska Arbetsgivarföreningen och Industriförbundet. 49 branschorganisationer med 1,7 miljoner anställda är ansluta till organisationen. Företag som är anslutna till någon branschorganisation är automatiskt anslutna till Svenskt Näringsliv. Värt att notera är kanske att 69% av företagen som är anslutna har högst 9 anställda. 1,5% har mer än 250 anställda. Det är alltså ingen "storföretagsorganisation" det är fråga om. Svenskt Näringsliv driver gemensamma arbetsgivarfrågor, svarar för samordning av avtalsförhandlingar och är naturligtvis också en viktig lobbyorganisation för näringslivet.
  Görans arbete som ombudsman för de grafiska företagen är mer jordnära arbete. Görans uppgifter består bl.a. i rådgivning till företag, agera bollplank till chefer och att rycka in vid förhandlingar som går till central nivå, t.e.x tvisteförhandlingar, uppsägningsförhandlingar och strandade MBL-förhandlingar.
  Engagemanget var påtagligt. Det märktes tydligt att flertalet av åhörarna hade egna erfarenheter, ofta i chefspositioner, vilket gjorde Görans föreläsning till en särskilt lyckad och intressant dialog mellan honom och deltagarna.
   
• Vid 2011 års första tisdagsträff den 1 februari var det drygt 30 medlemmar hade mött upp på restaurang Björkudden på John Bauergymnasiet på A 6. Efter kaffe och "mingel" fick vi lyssna på ett mycket intressant föredrag av på VD.n och flygplatschefen på Jönköpings flygplats, Hazze Sandström. Hazze har en gedigen bakgrund i flygbranschen i många ledande befattningar inom SAS såväl i Sverige, England. Han har också arbetat i Saudarabien och östra Arika. De tre senaste åren, innan han blev flygplatschef på Jönköping flygplats, har han arbetat som administrativ chef på Kommunstyrelsen i Gisalveds kommun.
  När flygplatsen togs över av kommunen den 1.januari 2010 ver det med anledning av Luftfartsverket hade beslutat att avveckla de mindre flygplatserna som inte var lönsamma och saknade "Riksintresse". Alternativen var att lokala intressenter tog över flygplatsen eller nedläggning. Kommunen tog över hela anläggningen, som beräknades ha ett värde på 150-200 Mkr, för en krona och fick dessutom ett driftbidrag på 33 mkr för att täcka driftunderskott och för investeringar.
  Vad har då hänt det här året som flygplatsen varit i kommunal ägo? Jo, trots askmoln från Island, strejker bland piloter och tekniker och problem med miljötillstånd, har verksamheten ökat på alla fronter. Reguljärflyget har ökat med fler destinationer och turer, chartertrafiken har ökat både med destinationer och med antal passagerare, godstrafiken har ökat från 54 ton/år för några år sedan, till 500 ton under 2010. Vissa tider på dygnet är Jönköpings flygplats den mest trafikerade flygplatsen i landet.
  Flygplatsen har ett utomordentligt strategiskt läge, mitt i södra Sverige, mitt i Skandinavien och med 85 % av Sveriges befolkning inom en radie av 350 km. Jönköpingsregionen håller dessutom på att utvecklas till ett urstarkt logistikcentrum. Hazze menade att dessa förutsättningar sammantaget ger fantastiska möjligheter till utveckling av flygplatsen, om bara alla goda krafter i regionen samlas mot ett gemensamt mål.
  Det var många entusiastiska åhörare som var beredda att hålla med honom.

   

2010 års träffar

• Det traditionsenliga firandet av Sankta Barbara avslutade Kamratföreningens verksamhet 2010. Vi var 40-tal medlemmar med anhöriga som den 2 december under trevliga former träffades för att fira vårt skyddshelgon. Platsen var restaurang Storskogen inne på A 6-området. Vår ordförande Kjell Svenningsson hälsade välkomna och gav en kort repetition om sägnen om Sankta Barbara och varför hon blev helgonförklarad någon gång under 300-talet. Traditionsenligt bjöds på silltallrik, ärtsoppa, pannkakor och kaffe. Till detta serverades lämpliga drycker som ofta intogs efter unison sång.
  Före kaffet fick vi besök av estradören, revyförfattaren, f.d. källarmästaren, m.m. Rolf von Otter från Gränna. Han underhöll oss med berättelser om sitt rika och spännande liv, med roliga historier och en och annan sång som förekommit i någon av de många revyer han deltagit i. Av applåderna att döma gjorde Rolf en dundrande succsé. Hedersledamoten Lars Gerhardsson framförde gästernas tack för ett trevligt firande av vårt skyddshelgon och konstaterade att det 2011 är hög tid för Kamratföreningens 10-årsjubileum av firandet av Sankta Barbara.
   
• Fredagen den 5 november var det traditionsenlig kransnedläggning vid A 6 begravningsplats på Östra kyrkogården. Ett 20-tal medlemmar hade mött upp. Kjell Svenningsson hälsade välkomna och erinrade oss om att det 30-tal gravvårdar som vittnar om den tid när regementet utgjorde en egen församling och så var fallet fram till den sista december 1927.
  Spanska sjukan svepte fram över landet i början av 20-talet och hemsökte även A 6. Bland de drabbade fanns soldater vars anhöriga inte hade ekonomiska resurser för att ta hem sina söner eller som saknade nära anhöriga. De begravdes här.
  Seden att lysa upp våra kyrkogårdar kom till Sverige på 1920-talet. Den sägs att den introducerades av italienska arbetare vid Gustavsbergs porslinsfabrik och blev en del av firandet av Alla helgons dag.
  Ljusen brinner för att minnas en människa, varje flammande låga är ett bevis på att livet går vidare. Vi har tänt ljusen här för att minnas våra sedan länge avlidna kamrater.
  Vi lever nu i en värld där många av våra svenska soldater gör internationella insatser med den risk det innebär. Kjell ville därför att vi dag också skänker en tanke till dem som offrat sina liv på internationella uppdrag. Den som senast stupade på sin post i Afghanistan i mitten av oktober var Kenneth Wallin 22 år gammal.
  Efter kransnedläggningen läste Kjell en dikt av Alte Burman, varefter samlingen avslutades med en tyst minut.
  Efter samlingen vid begravningsplatsen bjöd Kyrkogårdsförvaltningen på kaffe och kaka.
   
• Regementschefen vid Ing 2 i Eksjö, Överste Tommy Karlsson, besökte oss vid tisdagsträfen den 2 november och berättade om de omvälvande förändringar som Försvarsmakten står inför. Han var själv ett exempel på de krav som nu ställs på alla att vara beredda på internationella uppdrag. Samtidigt som han utnämndes till regementschef vid Ing 2 fick han besked om att han skulle tjänstgöra en omgång i Afghanistan. En erfarenhet som var berikande inför de nya uppgifter som ställs på dagens regementschefer.
  Han använde sitt eget regemente som utgångspunkt för att berätta om vad som händer inom försvaret och menade att motsvarande sker på alla regementen. Lagen om allmän värnplikt är vilande och de stridande förbanden byggs upp av fast anställd och kontrakterad personal. Försvarsmakten genomför rekryteringskampanjer bl.a. i gymnasieskolorna för att få ett bra underlag för urval av lämpliga personer. Hitintills har antalet sökande varit bra.
  Efter urval genomför soldaterna en tre månaders utbildning där lämpligheten också testas. Några faller bort på grund av de fysiska kraven och andra drar själva slutsatsen att det inte motsvarade deras förväntningar. Under den utbildningsperioden lever de under liknande förhållanden som de värnpliktiga tidigare gjorde.
  Under nästa utbildningsavsnitt på sju månader är soldaten anställd och har fast lön, betalar för mat och boende. Boendet kan ske utanför regementet eller, som i fallet Ing 2, på särskilt inredda logement med möjlighet till enkelt pentry för den som så önskar. Kostnaden för det boendet är preliminärt 1 100/månad. Soldaterna kan anställas på upp till 8 år med ömsesidig uppsägningsmöjlighet. Karriärvägarna kan vara officerare och specialofficerare.
  Tommy Karlsson beskrev Ing 2 som ett stort åkeri där det finns lastbilschaufförer, grävmaskinister, brobyggare och till och med dykare. Det innebär att soldaterna i stor utsträckning får en yrkesutbildning.
  Ing 2 sätter upp två krigsbataljoner bestående av ca 600 personer vardera, med en blandning av fast anställd och kontrakterad personal. Årligen nyrekryteras ett antal hundra soldater för att hålla bataljonerna intakta.
  Det var många frågor från åhörarna som besvarades villigt och korrekt. Det var ett drygt trettiotal mycket nöjda kamrater som efter den dubbelriktade kommunikationen kände sig betydligt mera bekväma med kunskapen om vad som händer inom Försvarsmakten.
   
• Vid tisdagsträffen den 5 oktober hade vi besök av kommunalrådet i Jönköpings kommun och ordföranden i Trafikverkets styrelse, Anko Ankarberg. Trots att det förmodligen råder högtryck i den kommunala verksamheten just nu, med förhandlingar mellan partierna med anledning av valresultatet, hade Anko tagit sig till att komma till Kamratföreningens tisdagträff. Inför ett 25-tal intresserade åhörare berättade Anko bl. a. hur det kom sig att man startade upp arbetet med stadsbyggnadsvisionen. Det berodde helt enkelt på att centrum höll på att urarmas när A 6 köpcenter kom till. Det gällde då att förändra centrumbilden så att den åter skulle bli attraktiv. Tillsammans med näringslivet startade man ett förnyelsearbete som åter ska göra centrum till det affärsområde som det en gång var.
  Södra munksjöområdet var naturligtvis uppe och Anko uttryckte sin besvikelse att ingenting om höghastighetsbanorna nämndes i regeringsförklaringen. Även om flygplatsen, som kommunen övertagit, har ekonomiska problem, kan vi i varje fall glädja oss åt att den är näst störst i Sverige vad gäller fraktflyg.
  Vi fick också veta att vi har en vänort i Kina som ingen riktigt vetat om. Staden heter Tianjin, är en viktig hamnstad som ligger i nordöstra Kina, inte långt från Peking. Problemet är bara att det är Kinas fjärde stad med 11,5 miljoner invånare. Och det ska lilla Jönköping matcha med sina 120 000 invånare. Det förekommer dock utbyte mellan städerna.
  Det nya Trafikverket bildades 1 april 2010 och är en sammanslagning av i huvudsak Banverket, Vägverket. Trafikverket ansvarar för långsiktig planering av transportsystemet för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart. Man ansvarar också för byggande, drift och underhåll av statliga vägar och järnvägar. Verksamheten ha ju nyss kommit igång och erfarenhetsmässigt vet man att det tar ett par år innan verksamheten "satt sig" i den nya organisationen. Just nu jobbar febrilt med planering inför kommande vinter för att förhindra det kaos, främst på järnvägen, som uppstod förra vintern, om det skulle bli en lika besvärlig vinter detta år.
  Efter föredraget besvarade Anko en mängd frågor från intresserade åhörare. Så lade vi ytterligare en intressant föreläsning med en mycket kompetent förläsare till handlingarna.

   

• Vid höstens första tisdagsträff den 7 september på restaurang Björkudden på A 6 kom en favorit i repris. Det var vår gamle regementskollega Håkan Sahlin, som åter var tillbaka för att hålla en föreläsning om DDR. Den här gången var ämnet den Östtyska försvarsmakten "Nationale volksarme", NVA. NVA bildades 1949 och bestod då mest av Vermachtsoldater från den gamla tyska armén. NVA innehöll, trots namnet, såväl armé- marin- och flygstridskrafter.
  Uniformerna liknade i mycket de gamla tyska och man behöll såväl de militära graderna som gradbeteckningarna. Ända fram till 1962, då allmän värnplikt infördes, var det en yrkesarmé. NVA hade en mycket stark ställning i samhället.
  Värnplikten var två år, varav 8 månader var utbildning och resten av tiden utgjorde man en allmän samhällsresurs, samt utförde omfattande gränsbevakning.
  NVA kom aldrig att delta i någon strid, men stod "stand by" under tjeckoslovakienkrisen 1968.
  I Warszawapaktens krigsplanläggning hade Östtyskland med NVA uppgiften att ta norra Västtyskland och de danska öarna, inkl Bornholm, medan Polen hade till uppgift att ta Skåne och Blekinge.
  NVA:s utrustning och vapen var väl inte den allra modernaste och av bästa kvalitet – med ett undantag – Fälttelefonen FF 63 M, hävdade Håkan, var den absolut bästa fälttelefonen "på marknaden".
  När Östtyskland föll samman krackelerade naturligtvis också NVA och den 26 september 1990 gjorde man sin sista vaktavlösning.
  Vi var ett drygt 20-tal deltagare som, förutom fika, fick uppleva ännu en intressant föreläsning av Håkan Sahlin.

• Lördagen den 4 september genomfördes Artilleriduellen i golf för 30.e gången.
  Läs mer om tävlingen på fliken Golf
   

• Lördagen den 5 juni var det dags för Kamratföreningens årliga studieresa. Den här gången gick resan till Karlsborgs fästning och Forsvik. Vi var ett 50 tal medlemmar med anhöriga som kl. 0900 gav oss iväg med smålandsartilleristen Åke Sjögren bakom ratten. Som reseledare fungerade vice ordföranden Leif Oscarsson och klubbmästraren Lars Fogelquist.
  I Hjo och alldeles vid Vätterns strand, intogs kaffe och frallor innan färden fortsatte till Karlsborgs fästning där det var dags för en intressant historisk rundtur under ledning av guiden Olle Hellberg, med förflutet som aktiv militär på F 6 i Karlsborg. Fästningen utgjorde en del av den svenska centralplanen med ett antal fästningar placerade inne i landet. År 1820 påbörjades arbetet som var tänkt att ta 10 år men blev klar fört 1909. Det tog således nästan 90 år att få anläggningen färdig och den var då redan ur försvarssynpunkt omodern. Sedan 1928 har fästningen fungerat som utbildningsplats och förråd för det svenska försvaret
  Vid krigstillstånd var tanken att sätta kungafamiljen, regeringen, riksbankens guldförråd och kronjuvelerna i säkerhet i Karslborg. Karlsborg skulle m.a.o. bli landets reservhuvudstad. Under krigsåren 1939-1942 förvarades också guldreserven här.
  Efter lunch i matsalen "Kastanjen" fick vi en timmes mycket intressant information av K 3 informationschef, kapten Jens Ramhöj. Han tog oss med på en resa från det gamla invasionsförsvaret med 700 000 män och kvinnor under fanorna och mobiliseringssystemet med utrustningen spridd i lador över hela landet fram till dagens, eller kanske morgondagens insatsförsvar, med fast anställda soldater och mycket fokus inriktat på internationella insatser.
  Vi fick också veta att K 3 utbildar en luftburen bataljon och en underrättelsebataljon. Den luftburna bataljonen är ett snabbinsatsförband med hör rörlighet som ska kunna vara först på plats vid en insats. Underrättelsebataljonen kan med hjälp av avancerad teknik bl.a. leda in flyg och artilleri mot olika mål. K 3 svarar också för flygningar med UAV, obemannade luftfarkoster. Vid K 3 finns också Fallskärmsjägarskolan och Försvarets överlevnadsskola
  Som sista aktivitet på dagen gjordes ett besök på Forsviks Bruk. Huvudattraktionen var naturligtvis att besöka repliken av hjulångaren Eric Nordevall. Vi togs emot av guiden Erik Hellberg som berättade att Eric Nordevall byggdes 1836 och sjönk 20 år senare i Vättern. Där ligger hon än idag välbevarad på 45 meters djup. Fartyget tillhörde den första generationen ångfartyg och byggdes speciellt för att trafikera Göta kanal.
  Repliken, Erik Nordevall II, byggs vid Forsviks varv och så långt det är möjligt, likt originalet med tidstypiska konstruktioner. Det färdiga skrovet transporterades vattenvägen till Motala för montering av maskinerna, som rekonstruerats av Motala Verkstad, samma företag som en gång byggde originalmaskinerna. Skrovet är nu tillbaka till Forsvik för det slutliga inredningsarbetet innan hon sommaren 2001 för egen maskin ta sig till Stockholm för dop. Målet är att kunna erbjuda passagerarturer på Göta kanal, mm och genom detta kunna visa ett stycke kulturhistoria från industrialismens barndom.
  Strax efter kl. 1800 var vi åter hemma på A 6 efter en mycket lyckad och lärorik lördag i strålande sommarväder.
    
• Vid tisdagsträffen den 4 maj på restaurang Björkuddden var det många artillerikamrater som lyssnade till vår "gamle" A6-are Bengt Svenssons resa genom livet.
  För att ha startat med sjuårig folkskola, har Bengt gjort en unik och framgångsrik karriär.
  Hans miltära bana började med instruktionsskola 1 1964. Därefter följde trupptjänstgöring som underbefäl och flera kurser vid Stabs- och sambandskolan.
  Bengts fortsatta militära verksamhet varvades sedan med FN-tjänstgöring och vidareutbildning.
  1968 tjänstgjorde Bengt som stabsplutonchef vid FN-bataljonen på Cypern. Samma befattning hade han då han 1974 tjänstgjorde i Sinai.
  Den militära utbildningen fortsatte med gymnasieutbildning vid Komvux för att sedan 1980 följas upp med karriärväxling och utbildning till kompaniofficer. Tydligen med bra resultat eftersom han omgående fick möjlighet till ytterligare karriärväxling. Det blev fortsatt utbildning vid Komvux och därefter regementsofficersutbildning vid Krigsskolan och AIHS. Efter denna skolsejour överfördes Bengt 1983 till A1 i Linköping.
  Bengt utbildade sig till FN-observatör vid UNTSO i Finland och tjänstgjorde 1984-85 som observatör vid Golanhöjderna i Libanon.
  1985-86 gick Bengt Militärhögskolans Allmänna Kurs och var sedan kompanichef och stf bataljonschef vid A1.
  1987 började den civila karriären för Bengt. Han fick då erbjudande om anställning vid Bofors AB i Karlskoga och som VD för Bofors Test Center AB ledde Bengt och hans personalstyrka under c:a 20 år omfattande tester av bl.a. modern artilleriammunition.
  Numera, som glad pensionär, är Bengt bosatt i Höganäs.
  Bengt gjorde en mycket målande beskrivning av hela sin livsresa. Tyvärr kan inte detta göras i skrift med samma pondus och utstrålning som han visade vid sin utomordentliga föredragning. 
   
• Vid 2010 års tredje tisdagsträff den 6 april, den här gången i restaurang Storskogen på A 6 var vi ett 30-tal medlemmar som lyssnade på vår gamle regemetskollega Thomas Nordberg berätta om sina tjänstgöringar i Afghanistan.
  Thomas har en omfattande utlandserfarenhet, förutom Afghanistan, har han även varit i Kosovo, Etiopien, Eritrea och Nepal. Han har tjänstgjort i både militära befattningar, som polis och även som civilanställd.
  Thomas ingick i en militär befattning i den första svenska styrkan på 40 personer i Afghanistan 2003. Idag är den svenska styrkan över 500 man och skall kunna utökas ytterligare. Thomas återvände sedan 2004 som polisrådgivare.
  Afghanistan är ca 1,5 ggr så stort som Sverige och har ca 30 miljoner invånare som till 80% består av sunnimuslimer och 20 % shiamuslimer Afghanistan är kanske det mest religiösa landet i arabvärlden. Medellivslängden är ca 45 år och analfabetismen är omfattande.
  Landet har ju varit hårt plågat genom åren. Sovjetunionen försökte inta landet i tio år men misslyckades kapitalt. Efter sovjets uttåg och sammanbrott tog talibanerna över landet helt och hållet och införde strängast tänkbara shialagar i landet.
  Efter USA:s intåg 2001 har man från världssamfundets sida försökt få till någonting som skulle kunna blir en demokratisk nationalstat på sikt. Thomas berättade hur svårt det är att utbilda poliser som är analfabeter. Centralregeringen har långt ifrån full kontroll över landet där många regioner helt styrs av lokala krigsherrar. Från de här områdena kommer 90% av allt opium som kommer till Europa. I öster och söder är talibanerna minst lika starka som för 10 år sedan. Jakten på Usama bin Laden, som ju var UAS:s huvudskäl till att gå in i Afghanistan, har ju hittills varit resultatlös.
  Efter Thomas mycket intressanta förläsning var vi nog en del som undrade om det över huvud taget finns en lösning på situationen i Afghanistan, i varje fall inom ett rimligt tidsperspektiv.
  
• Lördagen den 6 mars 2010 avhöll Kamratföreningen sitt årsmöte i restaurang Storskogen på A 6. Ett sextiotal medlemmar hade hörsammat kallelsen och deltog i årsmötet.
  Ordföranden, Kjell Svenningsson, hälsade alla varmt välkomna och vände sig särskilt till hedersmedlemmarna Gösta Gärdin och Anders Björk. Därefter avhölls parentation över avlidna medlemmar sedan årsmötet 2009. Parentationen avslutades med några minnesord och en stunds stillhet och eftertanke.
  Verksamhetsberättelsen för 2009, som sänts ut till alla medlemmar i samband med kallelsen, kommenterades av ordföranden. Av den framgick att föreningen bedriver en omfattande verksamhet. Under året har drygt sexhundra personer deltagit i föreningens fyrtiosex olika aktiviteter. Föreningen har också hållit kontakten med medlemmarna, främst genom att ge ut tidningen Smålandsartilleristen två gånger. Föreningens hemsida har haft drygt 10 000 besök.
  Kjell Svenningsson omvaldes till ordförande fram till årsmötet 2011.
  Vidare omvaldes Rune Carlsson och Gunhild Herman som styrelseledamöter för ytterligare två år. Jörgen Bergström omvaldes för ytterligare ett år. Som nya styrelseledamöter för två år valdes Ingvar Rittsél och Bo Mattsson. Sven Engqvist, Lars Fogelquist, Bo Wallén och Leif Oscarsson är sedan tidigare valda fram till årsmötet 2011.Till revisorer på ett år omvaldes Johnny Nilsson och Richard Prahl och till revisorsuppleanter för samma tid valdes Arnold Bäck och Erland Johansson. Roland Ivarsson och Bengt Nordenberg omvaldes till valberedning.
  Kjell Svenningsson avtackade avgående styrelseledamöterna Jan Damm och Ulf Gustafson för deras insatser i föreningen och tilldelade dem Kamratföreningens minnes-respektive hedersmedalj.
  Sven Engkvist berättade om det pågående arbetet med projektet med "Miliseum" i Skillingaryd.
  Gösta Gärdin framförde ett tack till ordföranden och styrelsen för mycket gott arbete under 2009.
  Efter årsmötet berättade smålandsartilleristen och f.d. landshövdingen i Jönköpings län, Gösta Gunnarsson om sin tid med A 6, dels som elev på plutonchefsskolan i slutet på 1950-talet, sin tjänstgöring som frivillig sergeant en sommar i början på 1960-talet och, inte minst, sina kontakter med A 6 under sin tid som landshövding och arbetet med att försöka rädda A 6 från nedläggning.
  Årsmötet avslutades med en välsmakande lunch.
  Du kan läsa hela verksamhetsberättelsen och årsmötesprotokollet under fliken protokoll (länk).
   
• Vid 2010 års andra tisdagsträff den 2 mars i restaurang Björkudden på A 6 var vi ett drygt 20-tal medlemmar som lyssnade på vår gamle regemetskollega Håkan Sahlin berätta om "Östtyslands (DDR:s) uppgång och fall".
  Håkan inledde med lite bakgrundsfakta om Tyskland från slutet på 1800 fram till 3.e rikets sammanbrott 1945. Han berättade om segrarmakternas "rävspel" i anslutning till krigsslutet vid Jaltakonferensen februari 1945 då en trött Churschill och döende Roosevelt inte kunde hålla den arrogante Stalin stången. Historien upprepads vid Potsdamkonferensen i juli och augusti 1945 där visserligen Truman ersatt den avlidne Roosevelt som USA:s president och Churchill var på väg ut som premiärminister. Resultatet blev som bekant fyra ocupationszoner som förvaltades av segrarmakterna.
  1949 bildades så de båda länderna Tyskland (BRD) och Östtysklad (DDR).
  Håkan tog oss sedan på en spännande "tidsresa" i DDR över arbetarupproret 1953, byggandet av Berlinmuren 1961, eller som den benämndes i DDR: Den "Antifascistiska skyddsvallen", fram till 1989 och demonstrationerna i Leipzig som blev den utlösande faktorn till Östtysklands sammanbrott. Några dagar efter demonstrationen och i totalt politiskt kaos beordrades öppning av gränsen och sammanbrottet var ett faktum.
  Ett fantastiskt spännande, intressant och lärorikt föredrag som måste få en efterföljare vid en annan tisdagträff.

   

• Vid 2010 års första tisdagsträff den 2 februari i restaurang Björkudden på A 6 var vi ett drygt 20-tal medlemmar som lyssnade på vår klubbmästare Lars Fogelquist då han berättade om sin resa utmed delar av Atlantvallen sommaren 2009. Hitlers Atlantvall sträckte sig ju ända från nordligaste Norge, utmed Danmarks västkust, Nederländerna, Belgien, Kanalkusten, och franska västkusten ända ner till Spanien i söder.
  Befästningsarbetet påbörjades i slutet av 1941 på direkt order av Hitler för att kunna avvärja en väntad allierad invasion väster ifrån.
  Lars började visa bilder från den enorma U-båtsanläggningen vid St. Nazaire där tyskarnas U-båtsflotta i Atlanten hade sin bas. Lars höll sig sedan till Normandieområdet där de allierades landstigning skedde sommaren 1944. Vi fick se bilder från de välkända landstigningsområden som Utah-, Omaha- Gold och Juno Beach, gamla kvarvarande befästningar, inte minst artilleribefästningar, minnesmonument, museer och krigskyrkogårdar.
  Lars föreläsning lockade säkert många åhörare att förkovra sig mer ämnet och en god start kan kanske vara att läsa en av de otaliga böcker om Atlantvallen och de allierades invasion 1944. Lars rekommenderade en av dem: "Alarm i Atlantvallen" av Bertil Stjernfelt.

   

2009 års träffar

• Det traditionsenliga firandet av Sankta Barbara avslutade Kamratföreningens verksamhet 2009. Vi var 40-tal medlemmar med anhöriga som den 3 december passade på att under trevliga former träffas och fira vårt skyddshelgon. I år var vi i restaurang Storskogen inne på A 6-området. Vår ordförande Kjell Svenningsson hälsade välkomna och gav en kort repetition om sägnen om Sankta Barbara och varför hon blev helgonförklarad någon gång under 300-talet. Traditionsenligt bjöds på silltallrik, ärtsoppa, pannkakor och kaffe. Till detta serverades lämpliga drycker som ofta intogs efter unison sång.
  Lagom till kaffet fick vi besök av en genuin jönköpingsbo av det slag som företrädesvis håller till runt Juneporten, eller Pärleporten som han föredrog att kalla platsen. Det var en förklädd Anders Ruberg, välkänd komiker och revyartist från Jönköping, som drog mustiga historier som framkallade många skratt. Anders avslutade med några sånger, som man för övrigt kan höra en gång till om man besöker nyårsrevyn i Jönköping i början på 2010.
  Gösta Gärdin framförde gästernas tack för ännu ett lyckat firande av Sankta Barbara.
   

• Vid årets sista tisdagsträff tisdagen den 3 november hade vi nöjet att lyssna på den i Jönköping välkände, tidigare kommunalrådet, kommunstyrelseledamoten, mm Åke Johansson. Åke har ägnat 43 år av sitt liv åt kommunalpolitiken både som kommunstyrelsens ordförande och som kommunalråd. Han berättade om den mycket besvärliga sammanläggningen av 9 kommuner, var av tre städer, till en kommun. Alla kommunerna passade på att före sammanläggningen starta upp byggprojekt i form av badhus, ålderdomshem m.m. och som den nya kommunen fick betala. Han berättade också om kungens Eriksgata 1974 då han hjälpte kungen att smita från sin uppvaktning för att i trädgården bakom landshövdingens resident kunna ta sig en cigarett.
  Minnena han delgav oss var många och underhållande. Han uppehöll sig naturligtvis vid turerna vid A 6 nedläggning, där han framhöll det goda samarbetet mellan regementsledning och kommunen.
  Historien om tillkomsten av A6 köpcenter har vi tidigare hört från Ingemar Boman. Nu fick vi den s.a.s. från andra hållet. Historierna stämde förvånansvärt väl överens.
  Framtidsfrågorna för kommunen menade Åke var åt vilket håll Jönköping ska expandera. Blir det Kaptensbo, A 6 golfbana eller en allmän förtätning i befintliga områden. En annan stor och avgörande fråga är naturligtvis Götalandsbanans och Europabanans sträckning som kommer att påverka, inte bara Jönköping, utan hela regionen i allra högsta grad.

   

• Fredagen den 30 oktober var det traditionsenlig kransnedläggning vid A 6 begravningsplats på Östra kyrkogården. Ett 20-tal medlemmar hade mött upp. Kjell Svenningsson hälsade välkomna och, med anledning den annalkande svininfluensan, erinrade om spanska sjukan som under åren 1918-1920 och skördade ofantligt många offer i Europa och Sverige. Av de som är begravda på A 6 begravningsplats finns ju också offer för Spanska sjukan.

  Efter kransnedläggningen, som skedde under det att Göran Fransson blåste tapto, talade förre regementspastorn Paul-Ragnar Melin om de fredsavtal som Sverige 1809 ingick dels med Ryssland och senare också med Danmark och där Jönköping stod som värd för fredsförhandlingarna. Han avslutade med att läsa psalmen "Välsignade vare I kära" varefter samlingen avslutade med en tyst minut.

   

• Vid höstens andra tisdagsträff den 6 oktober var vi nära 30 medlemmar som besökte Polismyndigheten i Jönköpings län i Jönköping. Vi inledde besöket med att Berndt Jäginder berättade om polishundverksamheten. Det finns sammanlagt 17 polishundar i länet och alltid några i tjänst. Vi fick också se lite av hur en polishund arbetar i olika situationer.
  Nästa besök var vid länskommunikationscentralen (LKC) där, som man hör av namnet, har kommunikation med alla polisbilar ute i länet. Vår gamla kollega Anders Leicht berättade att genom den nya tekniken har man en fullständig bild över var alla styrkor befinner sig i länet. LKC svarar för dirigering av tillgängliga resurser och fördelar uppdragen. LKC är naturligtvis bemannad dygnet runt med VB (vakthavande beslutsfattare), ett LKC-befäl samt minst två civilanställda operatörer.

  Vid det efterföljande kaffet berättade Nils-Erik Eriksson om alla omorganisationer, ökade byråkratisering, växande administration och krympande resurser som alla statliga myndigheter de senaste 25 åren drabbats av inte heller undgått polisen.

  En annan av våra gamla kollegor, Christer Linell, berättade om sina erfarenheter som polis och lite om sina nuvarande arbetsuppgifter som inre befäl.

  En, som vanligt, givande eftermiddag

   

• Lördagen den 5 september genomfördes Artilleriduellen i golf för 29.e gången.
  Läs mer om tävlingen på fliken Golf
   

• Vid hösten första tisdagsträff den 1 september i restaurang Björkudden på John Bauergymnasiet var vi drygt 20 Smålandsartillerister som fick höra vår medlem Peter Dahlström på ett lysande berätta om sin tid som teknisk attaché på Svenska ambassaden i Washington. Peter, som lämnade A 6 det militära 1984, arbetade i olika befattningar på Bofors fram till 2001 då han tillträdde befattningen som teknisk attaché. Han var inte placerad på försvarsenheten utan på en särskild MOU-enhet vars uppgift var att förvalta ett särskilt samarbetsavtal angående försvarsmateriel som 1987 tecknats mellan USA:s försvarsminister Caspar Wienberger och Sveriges försvarsminister Roine Carlsson. Avtalet gick starkt förenklat ut på att det obligatoriska prispålägget med 50 % på alla utländska offerter vid federal upphandling av försvarsmateriel inte skulle tillämpas på svenska offerter.
  Peter fick en dramatisk start på arbetet, han kom till USA veckan före 11 september 2001 och upplevde dramat på mycket nära håll. När han åkte från jobbet sent på kvällen den dagen kände har röklukten från Pentagon där ju ett plan kraschade.
  Peter menade att skillnaden i kultur, mentalitet och samhällssyn mellan Europa och USA är betydligt större än vi tror.
  Vi fick se en karta över olikheter såsom riksbenägenheten, gudstron, nationalkänslan, affärsklimatet, pengars vikt vid mått på framgång, avsaknad av jantelagen, synen på brott och straff, egenheter i det amerikanska samhällssystemet mm, mm. Peter menade att det finns behov av en dubbelriktad ”mental transatlantisk resa” för kunna förstå varandra bättre.
  Ytterligare en i raden av särskilt intressanta tisdagsträffar.

   

• Kamratföreningens sista aktivitet före sommaren var studiebesöket i Gränna den 5 maj. Ett 20-tal medlemmar var med på resan som först gick till Tryckeri Museet. Museitypografen Olle Larson välkomnade oss. Museet är ett levande grafiskt museum där människor och maskiner i arbete gör det gamla boktrycket levande. Olle berättade och visade utvecklingen av tryckerikonsten från forntid till nutid på ett medryckande sätt.
  På Tryckeri Museet framställs också ett flertal trycksaker enligt kundernas önskemål.
  För de som inte hade möjlighet att delta kan vi rekommendera ett besök! Öppet för det mesta, utom söndagar o måndagar och sällan före 1000 eller efter 1800.
  
  Nästa besök var på Grennaskolan där vi hälsades välkomna av skolchefen, f.d. A6 officeren och smålandsartilleristen Mats Almlöf. Mats berättade om skolan på ett mycket intressant sätt. Grennaskolan har en internationell profil både på högstadiet och på gymnasiet. Elever från närområdet och resten av världen studerar här i en miljö som ger mer tid för studier, skapar livslånga nätverk och som ger en plattform för personlig utveckling. Skolan grundades år 1963 och är en av Sveriges tre riksinternat. De övriga är Lundsbergs skola och Sigtunaskolan. Grennaskolan Riksinternat AB ägs av Jönköpings kommun. Skolan har elever från ett 30-tal länder i åldern 12 – 20 år.
  Efter Mats pedagogiska och mycket intressanta information blev vi inbjudna till en välsmakad lunch.
  Efter lunchen var det dags för fria aktiviteter. Många av oss besökte Medborgarhuset med Andrémuseet som alltid är sevärt. Varje gång upptäcker man nya saker. Vi fick tillfälle att fika och göra en liten ”sväng” till Gränna hamnområde.
  Så återvände vi till Jönköping och var hemma i god tid före beräknad hemkomst.
  Att vår resa uppskattades märktes genom alla glada miner från deltagarna.

• 
  Vid vårens sista tisdagsträff den 7 april besökte vi Räddningstjänsten i Jönköping. Temat var "Hem- och fritidssäkerhet". Andrea Höbenreich, en av två kvinnliga brandmän vid Räddningstjänsten i Jönköping, höll en strålande föreläsning om Räddningstjänstens organisation och verksamhet i Jönköpings kommun och om vilka risker vi lever med i vår vardag, inte minst i hemmet. Vi fick veta att trafiken skördar ca 400 liv per år, varav ca 15 i Jönköpings kommun, att det begås ca 1500 självmord, att omkring 80 personer drunknar, och att 100 personer omkommer vid bränder. Ca 1500 personer omkommer i olika typer av fallolyckor per år, de flesta i hemmet. Det finns således all anledning att vara uppmärksam på riskerna i hemmet och vid aktiviteter på fritiden.
  Träffen avslutades med en praktisk övning i brandsläckning med skum, kolsyra och släckning av brand på en docka med hjälp av brandfilt.
  En väl använd eftermiddag som inte bara Smålandsartillerister borde få ta del av.
  

• Lördagen den 7 mars 2009 avhöll Kamratföreningen Smålandsartillerister sitt årsmöte i John Bauergymnasiets aula på A6. Ett sjuttiotal medlemmar hade hörsammat kallelsen och deltog med anhöriga i årsmötet
  Ordföranden, Kjell Svenningsson, hälsade alla varmt välkomna och vände sig särskilt till hedersmedlemmarna Gösta Gärdin, Anders Björk och Lars Gerhardsson. Därefter avhölls parentation, med föreningens standar och svenska fanan, över avlidna medlemmar sedan årsmötet 2008. Parentationen avslutades med några minnesord och en stunds stillhet och eftertanke.
  Verksamhetsberättelsen för 2008 som sänts ut till alla medlemmar i samband med kallelsen kommenterades av ordföranden. Av den framgick att föreningen bedriver en omfattande föreningsverksamhet. Under året har drygt sexhundrafemtio personer deltagit i föreningens fyrtiosju olika aktiviteter. Föreningen har också hållit kontakten med medlemmarna, främst genom att ge ut tidningen Smålandsartilleristen två gånger. Kjell Svenningsson omvaldes av årsmötet till ordförande för föreningen fram till nästa årsmöte.
  Vidare omvaldes Sven Engkvist, Lars Fogelquist och Bo Wallén till styrelsemedlemmar på ytterligare två år. Leif Oscarsson nyvaldes på två år. Rune Carlsson, Jan Damm, Jörgen Bergström, Birgitta Johansson och Ulf Gustafson är sedan tidigare valda fram till årsmötet 2010.
  Till revisorer på ett år omvaldes Magnus Ackfeldt och Johnny Nilsson och till revisorsuppleanter omvaldes Berndt Svehagen och Björn Stenberg för samma tid. Roland Ivarsson och Bengt Nordenberg omvaldes till valberedning.
  Kjell Svenningsson, avtackade avgående styrelseledamoten, Martin Göransson, genom att tilldela honom Kamratföreningens hedersmedalj, för hans tjugotvå år långa och trogna engagemang i föreningens arbete.
  Ingemar Boman tilldelades föreningens minnesmedalj för sitt arbete med att omvandla ett utbildningsregemente till ett framgångsrikt affärscentrum och behålla en stor del av den ursprungliga karaktären. Rune Tedfors tilldelades föreningens minnesmedalj för det stöd som han alltjämt lämnar till föreningen genom att upplåta lokaler för föreningens verksamhet och för bevarandet av många minnessaker från regementstiden. Styrelsens nyvalde ledamot,
  Leif Oscarsson, hälsades hjärtligt välkommen.
  Sven Engkvist berättade om det pågående arbetet med projektet "Regementsheden" i Skillingaryd.
  Hedersmedlemmen Gösta Gärdin framförde ett tack "från oss alla till oss alla" för det stöd som vi medlemmar visar genom flitigt deltagande i föreningens aktiviteter och genom ekonomiska bidrag. Han tackade också styrelsen för ett mycket väl skött styrelsearbete under verksamhetsåret.
  Efter årsmötet berättade smålandsartilleristen, Brigadgeneral Roland Ekenberg, om den stora utmanig som hela Försvarsmakten står inför. I egenskap av Rikshemvärnschef betonade han att "vi har kommit in från skogen" i den meningen att det numera handlar om att försvara strategiska platser som kommunikationscentra och liknande och inte mobiliseringsförråd ute i skogen.
  Före den avslutande lunchen visades ett kort sammandrag av minnesfilmen från Smålands artilleriregemente i samband med nedläggningen den 30 juni 1985

   

• Vid årets andra tisdagsträff den 3mars, som vanligt på restaurang Björkudden, fick ett 40-tal medlemmar och anhöriga lyssna på Ulf Sanned när han på ett lysande sätt berättade om Elvis Presley. Ulf är till vardags sjukhuspräst, men också expert på Elvis Presley. Han har tilldeltats bl. a. stadsnyckeln till Tupelo och är auktoriserad Elvisguide. Ulf arrangerar också resor i "Elvis fotspår" två gånger om året, en på våren och en på hösten.
  Elvis föddes 1935 i Tupelo, Mississippi och var enda barnet. Elvis tvillingbror dog vid födseln. Familjen, som var mycket religiös, flyttade 1948 till Memphis. Elvis sjöng ofta i gospelkör och prästen, som såg att han hade talang, lovade att han någon gång skulle få sjunga i kyrkan.
  En dag 1953 tog Elvis mod till sig och steg in på den numera legendariska studion Sun Records där man kunde få spela in en skiva för 4 dollar – det påstås att det skulle vara en födelsedagspresent till hans mor. Det har emellertid inte belagts. Ett år senare, 1954 återvänder Elvis till studion där någon satte honom tillsammans med en gitarrist och en bassist. De spelar in singeln "That´s All Right/Blue Moon of Kentycky". Skivan lämnades till radiostation där den spelades och gjorde "braksuccé" Resten är egentligen historia som inte behöver berättas här.
  Elvis blev omåttligt populär i sydstaterna, inte minst hos de färgade som tyckte han sjöng deras musik och Ulf hävdar att Elvis med sin musik bidrog till förståelse mellan raserna i det, på den tiden, hårt segregerade södern.
  Elvis var också den första "megastjärnan" som ställde upp på hjälpgalor, den första redan 1958. Många för honom hade blivit ombedda men inte ansett sig våga detta för att inte förstöra sin image. I dag står närmast kändisarna på kö för att på delta i allehanda hjälpgalor.
  Elvis dog, som alla vet 1977, endast 42 år gammal.

   

• 2009 års första tisdagsträff genomfördes tisdagen den 2 februari på den vanliga platsen, restaurang Björkudden i kasernbyggnaden. Smålandsartilleristen, f.d. yrkesofficeren vid A 6, numera beredskapdirektören vid länsstyrelsen, Kurt Lindberg berättade om det civila samhällets beredskap för kriser.
  Kurt beskrev en imponerande organisation inom länet som arbetar för att förbereda samhället för att kunna hantera det oväntade. I och med det militära hotet avskrivits och försvarsmakten har eroderat inriktas nu samhällets resurser på att skapa rutiner och förmåga att hantera kriser av olika slag. Jönköpings län har ju fått tillfälle att öva ganska ordentligt då man drabbats stormarna Gudrun och Per samt de höga vattenflödena i den södra delen av länet för några år sedan. Allt bygger på omfattande samverkan mellan kommuner och myndigheter, polis, räddningstjänst, SOS Alarm, Försvarsmakten, m. fl. för att skapa en gemensam lägesuppfattning och rätt disponera tillgängliga resurser. Ett mycket intressant och lärorikt föredrag.

   

2008 års träffar

• Årets sista övning med Kamratföreningen var naturligtvis det traditionsenliga firandet av Sankta Barbara. Vi var ett drygt 40-tal medlemmar med anhöriga som den 4 december tog tillfället i akt att under trevliga former träffas och fira vårt skyddshelgon. I år var vi som vanligt i Ultras restaurang Björkudden. Traditionsenligt bjöds på sillsmörgås, ärtsoppa, pannkakor och kaffe. Till detta serverades lämpliga drycker. Kjell Svenningsson hälsade välkomna och tände ljusen på ömse sidor vår egen St. Barabara. 
  För musik och sång svarade Christer Möller och Thomas Carlsson
  Gösta Gärdin framförde gästernas tack för ett väl genomfört arrangemang.
  

• Vid höstens sista tisdagsträff den 4 november på John Bauergymnasiets restaurang Björkudden tog Raine Borg med oss på en resa genom låsets historia. Det märkliga med Raine är att är både konsthistoriker och ingenjör, vilket gör honom särskilt lämpad att även syssla med tekniska frågor. Vanliga etnologer som ägnar sig åt låsets historia begår ofta fel då de inte har den tekniska kompetensen.
  Vi var ett 20-tal medlemmar som fick följa låsets utveckling de senaste 5000 åren. Det mest slående var att principen för ett lås konstruktion inte har förändrats särskilt mycket. Visst har låsen utvecklats men såväl vanliga lås som hänglås har i grunden samma konstruktion som för ett par tusen år sedan.
  En intressant och lite annorlunda tisdagsträff.

   

• Vi höstens andra tisdagsträff den 7 oktober besökte vi SAAB AVIONICS i Jönköping. Drygt 30 åhörare fick lyssna till ställföreträdande platschefen Bo Stenholm som berättade om SAAB:s historia i Jönköping. SAAB AVIONICS är ett affärsområde inom SAAB AB, Flyg och har verksamheter i Jönköping, Kista och Järfälla, samt på ett par platser i Sydafrika.
  Det hela började emellertid på 1940-talet då SAAB utvecklade ett bombsikte till B 17 och B 18 bombplanen. 1950 flyttade man till Jönköping och hade som mest över 800 anställda. I dag har man 260 anställda. Mängder av material har under åren utvecklats vid fabriken men mycket har "knoppats av" och blivit egna bolag, t.ex. SABB-målen som vi använde oss av på 70-talet, kantautomater vid sågning av virke, styrservon, vägtullsystem, terrängmätning, sjömätning, mjukvaruutveckling och mycket annat.
  Namnet på företaget har också varierat, SAAB Combitec, SAAB Dynamics, SAAB Instrument AB, mm.
  Nu är emellertid tillverkningen inriktad på verkligt kvalificerade komponenter till dagens om morgondagens flygplan, som Viggen, Gripen, den nya AIRBUS 400M, och den nya, ännu inte flygfärdiga, Boeing 787. Man levererar också komponenter till franska Mirage och den amerikanska F 18 Hornet och tillverkar också komponenter till helikoptrar.
  Träffen avslutade med en rundvandring i fabriken och alla var nog imponerade av vad denna lilla, för de flesta av oss, anonyma fabrik utmed Odengatan kunde åstadkomma vad gäller högteknologi i absolut yttersta framkant och som efterfrågas över hela världen.
  Ytterligare en mycket intressant tisdagsträff.
  

• Lördagen den 6 september genomfördes Artilleriduellen i golf för 28. gången.
  Läs mer om tävlingen på fliken Golf

• Vid höstens första tisdagsträff den 2 september i Restaurang Björkudden på John Bauergymnasiet hade vi besök av Cristopher Stock från Räddningstjänsten i Jönköping. Ämnet var "Hotet i vår närhet" och avsåg miljöhotet och hur det kommer att påverka oss alla i framtiden.

  Cristopher gav oss en exposé över de miljöhot som finns och där det hela tiden är två motpoler som drabbar samman, nämligen viljan till ekonomisk tillväxt ställd mot miljöhänsynen. Cristopher menade att vi inte helt kan stoppa de klimatförändringar som kommer, men vi har ett moraliskt ansvar inför kommande generationer att redan nu börja planera för förändringarna.

  Christopher berättade att det var i Jönköping, som i de flesta andra städer, ganska ljummet intresse för miljöfrågorna för ett tiotal år sedan, men att det nu har högsta prioritet, i varje fall när man pratar om det.

  Vattennivån i havet kommer att stiga under detta sekel, frågan är bara i vilken takt och temperaturen kommer att stiga avsevärt. Extrema vädersituationer med bl. a. omfattande skyfall kommer att bli vanligare.

  Allt detta måste vi börja planera för redan nu. Hur hantera problemet med våra raviner, tex Dunkehallaravinen, Kortebo, Vidablick Österängen, Gränna, ravinerna på A 6 gamla övningsfält. Vätterbankarna. Räcker våra dagvattenledningar till? Översvämning med delar av stan undervatten, vart pumpar vi vattnet? Om det blir en extrem värmebölja kanske upp till 40 grader. Hur klarar sig våra äldre. Det finns inget äldreboende idag som har luftkonditionering.

  Christopher fick oss att tänka till ordentligt och fick oss nog alla att inse att det är hög tid att på allvar ta tag i de här frågorna och det redan nu.
  

• Den 31 maj var vi ett 30-tal förväntansfulla medlemmar med anhöriga, som den vackra lördagsmorgonen steg på bussen, med Lars Fogelquist, som vår sedvanliga chaufför, för att ta oss med på vår resa, som denna gång var till Göteborg.
  Vid framkomsten hälsades vi välkomna till Göteborg och till Pliktverket av den tidigare A6:aren Göran Alexandersson. Därefter bjöds vi på gott kaffe och läckra smörgåsar i matsalen. Göran berättade sedan på ett medryckande, levande och informativt sätt om verksamheten och organisationen på myndigheten, som visade sig vara mycket omfattande.
  Det kan noteras, att Pliktverket inte bara granskar värnpliktiga för sina olika tjänstgöringar på förbanden utan också lämpligheten för anställningar av brandmän, poliser och kriminalvårdspersonal, på uppdrag av de myndigheterna.
  Vi fick också tillfälle, att ställa frågor till Göran, som var många. Därefter gjorde vi en rundvandring i Pliktverkets olika mönstringslokaler. Som ett tack för sitt engagemang fick Göran föreningens bordsstandar och hans hustru tillägnades också en gåva, som mottogs med stor glädje av de båda.
  Vår resa gick sedan vidare till Göteborgs Maritima Centrum. Gemensam lunch intog vi i restauranten och maten bestod av ett stort smörgåsbord, som avåts med god aptit av hungriga medlemmar.
  Efter måltiden guidades vi runt på jagaren HMS Småland. Det fanns ett stort intresse bland medlemmarna, som ivrigt tittade på fartyget, både på in- och utsidan och frågorna som ställdes, var också här många. Vi kunde bara ana hur det var, att vara ombord, som personal på fartyget när det var i aktiv tjänst, en gång i tiden.
  Efteråt fick vi tid över, för att enskilt göra en vandring i Göteborg innan vi på nytt steg på bussen för hemresan. Vid återkomsten till A6 tackade vi Lars för god körning och Bo för att han haft huvudansvaret för oss under hela resan. Alla våra medlemmar var glada och nöjda för en, på alla sätt, mycket väl genomförd resa.
  Referatet insänt av Jan Damm.

• Vårens sista tisdagsträff den 6 maj var förlagd till gruvan i Taberg. Vi var ett 15-tal Smålandsartillerister som fick lyssna på Bo-Göran Gillsten när han berättade om "Klumpen" som han kallade berget. Berget bildades för ca 1,2 miljarder år sedan någonstans utanför Australien och har sedan "vandrat" omkring på klotet innan det till slut hamnande i Småland.
  Nyttjandet av malm från gruvan började troligtvis på 13-hundratalet. 1618 intresserade sig Gustav II Adolf för järnmalmen i Taberg och 1921 bildades Tabergs Berslag som var Sveriges sydligaste bergslag. 1890 lades brytningen ner på grund av konkurrensen från de rikare malmfälten i Norrland. Brytning skedde hela tiden som dagbrott, d.v.s man sprängde loss malmen från bergssidan.
  Då andra världskriget startade ökade behovet av järnmalm och brytningen i Taberg började igen. Det var nu som de första gångarna i berget sprängdes. Smålands Taberg AB bedrev gruvhanteringen under åren 1939 till 1960 och sysselsatte som mest 50 personer. Högsta produktionsresultat uppnåddes 1943 med 200 000 ton vilket utgjorde 2 % av Sveriges järnmalmsproduktion. Den sista malmleveransen gick för export via Halmstad 1957.
  På Taberg har man idag ett ca 50 ha stort naturreservat. Här hittar man 400 arter blomväxter och ormbunkar. Här möts mellaneuropeiska växter och fjällväxter. Under vinterhalvåret är det fullt av övervintrande fladdermöss i gruvgångarna som sover sin vinterdvala. I och kring Taberg finns nio av Sveriges 16 fladdermusarter, varav sex övervintrar i gruvan.
  Efter den grundliga lektionen från Bosse begav vi oss, utrustade med hjälmar och ficklampor, in i de kolmörka gruvgångarna och hade turen att se flera fladdermöss som ännu inte vakant upp ur sin dvala.
  Efter visningen var så dags med kaffe och en räksmörgås på bergets topp.På Taberg finns idag ett naturreservat som är 50ha st

• Vid den välbesökta tisdagsträffen den 2 april i John Bauergymasiets restaurang hade vi besök att tre indelta soldater tillhörande Jönköpings regemente från olika tidsepoker. Anders Palm var klädd i en uniform från Karl II tid i slutet av 1600-talet, Sven Engkvist en franskinspirerad uniform från tidigt 1800 och Hans Lööf bar uniform m/1860. Alla "soldaterna" berättade om sin mundering och utrustning.
  Anders och Sven berättade också om den indelte soldatens villkor, om avtal med rotebönderna, m.m. Vi fick också se vilken hushållsutrustning som kunde finnas i ett soldattorp. 
  Slutligen bringade Sven klarhet i varifrån namnet "Olle" kommer ifrån när det gäller vår vanliga ylletröja. Namnet kommer från kompanichefen på N. Vedbo kompani, Gustav Olsson, som anbefallde soldathustrurna att sticka varma tröjor till sina knektar innan de skulle på möte i Skillingaryd. Ollen infördes sedemera som standardutrustning och fick namnet "Olle". 
  Efter "förevisningen" blev det som vanligt fika och mingel.

   

• Vid 2008 års andra tisdagsträff den 4 mars på restaurang Björkudden på John Bauergymnasiet på A 6 hade vi besök av Bernt Bergman, i det "civila" polisinspektör vid polismyndigheten i Jönköpings län. Bernt har en mängd FN-uppdrag bakom sig, i Gaza redan 1964 som soldat och därefter bl.a i Gambia och på Balkan i polisiära uppdrag. Hans sista (?) uppdrag var i Bosnien 2006
  Hans berättelser om sina erfarenheter och upplevelser under Bosnienkriget 1992-1995 kriget och hans arbete i Sarajevo lämnade ingen åhörare oberörd. Han gav en mycket stark och personlig skildring av de vidrigheter som förekom från alla sidor under det blodiga kriget.
  

• Lördagen den 1mars 2008 avhöll Kamratföreningen Smålandsartillerister årsmöte i John Bauergymnasiets lokaler intill f.d. A6 Försvarshistoriska museum. Ca 60 medlemmar hade hörsammat kallelsen och deltog i årsmötet.
  Mötet inleddes med att vi stående lyssnade till Smålands artilleriregementes marsch. Vidare avhölls parentation, med föreningens standar, över avlidna medlemmar sedan årsmötet 2007.
  Av verksamhetsberättelsen för 2007 framgick att föreningen bedriver en omfattande verksamhet. Det totala antalet aktivitetstimmar, 1 922, fördelade sig på inte mindre än 49 aktiviteter och totalt 643 deltagare. Föreningen har också gett ut tidningen Smålandsartilleristen två gånger under året.
  Kjell Svenningsson omvaldes av årsmötet till ordförande för föreningen fram till nästa årsmöte. Vidare omvaldes Jan Damm, Ulf Gustafson, Rune Carlsson och Birgitta Johansson på ytterligare två år. Gunhild Herman och Jörgen Bergström nyvaldes på två år. Martin Göransson, Sven Engkvist, Lars Fogelquist och Bo Wallén är tidigare valda fram till årsmötet 2009.Till revisorer på ett år omvaldes Magnus Ackfeldt och Jonny Nilsson. Till revisorssuppleanter på ett år omvaldes Berndt Svehagen och Björn Stenberg. Till valberedning på ett år omvaldes Roland Ivarsson och Bengt Nordenberg.
  Avgående styrelseledamoten Sven-Ola Kallbris tilldelades Kamratföreningens herdersmedalj i silver för sina utomordentliga insatser under 15 år i olika funktioner inom styrelsen.
  Efter årsmötet höll brigadgeneralen och utbildningsinspektören vid Försvarsmakten Bengt Axelsson ett intressant och medryckande föredrag över Försvarsmaktens nuvarande organisation och utbildningssystem. Han berättade också om Försvarsmaktens internationella insatser. 
  Efter sammankomsten intogs en utsökt lunch i samma lokaler.
  Du kan läsa verksamhetsberättelsen för 2007 under fliken Protokoll
  

• Vid 2008 års första tisdagsträff den 5 februari  på restaurang Björkudden på John Bauerymnasiet var vi ett 30-tal medlemmar som fick lyssna till Lars Fältskog och Hans Fredriksson från Jönköpings Spårvagns- och Busshistoriska sällskap som berättade om "spårvägstrafikens tillkomst och fall" i Jönköping.
  Det hela började emellertid med en diskussion om uppförande av ett elverk för att förse staden med elekticitet. Gasverket var hela tiden motståndare till ett elverk i staden, det räckte ju med den gas som fanns, så "elverksförespråkarna" hade ingen större framgång. Men i och med att staden växte blev behovet av bra kommunikationer allt större och spårvagnar var ju ett utmärkt kommunikationsmedel – som behövde elström. Så beslutades om att införa spårvagnstrafik och att bygga ett elverk som skulle försörja spårvägen med el. Två linjer skulle byggas: Gröna linjen mellan Stadsparken och Undergången (järnvägsövergången vid korsningen Ö Storgatan/Artillerigatan och N Strandgatan, som i folkmun alltid kallats för "Undergången")  och Röda linjen mellan Hovrättstorget –Kungsgatan /Klostergatan via Barnarpsgatan och Brunnsgatan.
  Arbetet med spår och luftledningar startade 2 april 1907 och redan den 12 juli gick premiärturen på Gröna linjen från Rådhusparken till Stadsparken. 
  Under 10- , 20-, 30- och 40-talen förlängdes linjerna så att Grön linje slutligen trafikerade sträckan Ryhov - Bymarken.
  1951 läggs Gröna linjen ner och den 7 juni 1958 "inställdes" trafiken på Röda linjen. Den trafikerade då sträckan Jordbron - Österängens Gård (ungefär där Kinnarps Arena ligger idag). Det var uppenbart att trafiken aldrig skulle återuppstå igen.
  50 år av spårvagnshistoria var tillända även om det tog många årtionden innan de sista spåren från spårvagnstrafiken var helt borta.

Tillbaka till toppen 

Kamratföreningen Smålandsartillerister.