Nedläggningen

A 6 nedläggning var en del av en lång process, som kan sägas börja med A 2:s nedläggning 1962 och som fortsatte med 1968 års försvarsbeslut och flera därefter. 1985 hade Försvarsmakten 73 grundutbildningsförband, 2010 är 17 kvar. Då kunde 730 000 man mobiliseras till bl.a. omkring 30 brigader. 2010 kan insatsförsvarets totala styrka i bästa fall uppgå till 34 000 man, vartill kommer ett hemvärn om 38 000 män och kvinnor.

I 1982 års försvarsbeslut utgick riksdagen från att försvarets fredsorganisation hade för stor utbildningskapacitet. Ett sparmål sattes upp för perioden 1982-92 på nästan 10 miljarder kronor. Personalen skulle minskas med drygt 5 800 personår. Arméns del i detta var 2,9 miljarder respektive 1 850 personår. Frigjorda resurser skulle användas till att ge försvaret en mer balanserad utveckling, främst genom ökad materielanskaffning.

Riksdagsbeslutet innebar i huvudsak att i Stockholmsområdet skulle K 1 avvecklas, Fo 44 flyttas till Kungsängen, F 18 avvecklas och SK och KA 1 slås samman. I Skövde och Karlsborg skulle S 2 läggas ned, K 3 flyttas till Karlsborg och T 2 samlokaliseras med P 4/Fo 35. I Linköping skulle T 1 läggas ned och TrängOHS flyttas till Skövde. I Jönköping skulle A 6 läggas ned och ArtOHS flyttas till Kristinehamn. I Göteborg reducerades KA 4 kraftigt genom avveckling av grundutbildning, sammanslagning, samordning m.m. I Karlskrona slogs ÖrlBS och KÖS samman och i Hässleholm samlokaliserades P 2 och T 4.

Att A 6 skulle avvecklas beslöts av riksdagen den 4 juni 1982. Chefen för armén reglerade i november de närmare formerna för avvecklingen. Militärbefälhavaren hade då redan gett C A 6 i uppdrag att leda denna samt att även samordna Miloverkstadens i Jönköping (MVJ) avveckling och Artilleriets Officershögskolas (ArtOHS) flytt till Kristinehamn. Regementets grundorganisation i denna brytningstid skall beskrivas här.

Indelning

Regementschefen ledde verksamheten med hjälp av en stabschef (SC) med regementsstab och en Plan enhet (PE). PE svarade för budgetering, ekonomisk uppföljning och rapportering.

Grundutbildning och repetitionsutbildning planlades och stöddes av en Utbildningssektion (Utb). Grundutbildningen genomfördes i en Grundutbildningsbataljon (GU-bat). Repetitionsutbildning leddes av respektive förbandschef genom Krigsförbandsövningar (KFÖ) eller Särskilda övningar för befäl (SÖB).

Personalsektionen (Pers) hade ansvar för planering, administration och personalvård för yrkesofficerare, reservofficerare, civilanställda och värnpliktiga. Till sektionen var knutna en Kameralenhet (KE) och en Hälso- och sjukvårdsenhet (HSE).

Materielenheten (ME) svarade under I 12/ Fo 17 för att utbildningsförband och soldater hade den materiel som behövdes och att inventarier och utrustning fanns för fredsdriften. Den skötte också förplägnad, lokalvård m.m. Fastighetsenheten (FE) ansvarade för drift och underhåll av byggnader och fastigheter. En särskild organisation fanns för drift av Skillingaryds skjutfält. Den överlämnades till I 12/Fo 17 den 1 juli 1985.

A 6 hade omfattande utbildningsuppdrag. Som exempel beskrivs här omfattningen under utbildningsåret 1983/84.

Fram t.o.m. december 1983 var GU-bat organiserad med 4. Skol- och sambandskomp, 5. pjäskomp och 6. Motor- och trosskomp. Därtill kom 1. haubkomp (med annan utbildningsrytm än för huvuddelen, vilket användes som övningstrupp och för beredskap). Det ryckte ut i slutet av augusti. Efter juluppehållet och fram till utryckningen i maj 1984 var bataljonen organiserad som en stomme till 45. brighaubbat (I 15). Från A 6 GU-bat kom två pjäskomp, från A 3 ett stabskomp samt därtill i april-maj, under en Grundläggande krigsförbandsövning (GKÖ), ett reducerat trosskomp. Bemanningen kompletterades då med förut krigsplacerad personal.

Under hösten 1983 genomfördes SÖB med två fördhaubbat, KFÖ med ett artledkomp, en brighaubbat, ett lfhaubkomp och ett phaubkomp.

Under våren 1984 var det alltså GKÖ med 45. brighaubbat, KFÖ med tre andra bataljoner och två komp samt SÖB med fyra bat och två komp. Då hade emellertid utbildningsledningen överlämnats till A 1, A 3, A 9 och P 4 p.g.a. A 6 nedläggningsprocess. Detta i omfång ambitiösa utbildningsår utbildades närmare 3 000 man

Försvarsmaktens Rulla för 1984-1985 ger någon uppfattning om vilka resurser som disponerades för att lösa dessa uppgifter. Regch var Öv Lars Carlson, SC övlt Christoffer Lilliecreutz, C Pers övlt Rune Carlsson, C GU-bat övlt Börje Ottosson, C ME övlt Evert Hult, C KE kn Björn Stenberg och C PE mj Bo Radhammar. Frontjobbet utfördes av 4 majorer, 18 kaptener, 27 löjtnanter och 2 fänrikar, varav en del var på väg mot civila arbeten, några i sin tur ersatta av tillfälligt tjänstgörande befäl.

Som jämförelse kan nämnas uppgifter bl.a. ur Tjänsteförteckningen för 1968, mitt under kalla kriget. Då fanns på regementet: 1 överste och regementschef, 1 överstelöjtnant, 5 majorer, 20 kaptener, 21 löjtnanter, 3 fänrikar, 6 förvaltare, 22 styckjunkare, 14 sergeanter, 10 rustmästare och 54 överfurirer och furirer. Därtill kom ca 140 reservofficerare, 70 reservunderofficerare och ca 60 civilt anställda.

Befälsutbildning

Utöver produktion av krigsförband, hade A 6 en väsentlig roll i utbildning av artilleriets befäl. T.ex. var Fältartilleriets skjutskola förlagd till Skillingaryd från 1903 (bytte namn till Artilleriets skjutskola 1918) till 1948, varefter den flyttades till Villingsberg. Under 50-talet var även artilleriets centrala troppchefsskola förlagd till Skillingaryd. Artilleriets Kadettskola, ArtKS, som sattes upp i Östersund 1945, flyttade till Jönköping 1951, där den underställdes C A 6. 1961 ändrades utbildningen så att den anpassades särskilt för dem som avsåg att bli aktiva officerare respektive reservofficerare. Namnet ändrades till Kadett- och aspirantskolan, ArtKAS. Övergången till Ny befälsordning, NBO, 1983 innebar en helt ny utbildningsgång. Den motiverades bl.a. av det allmänna skolsystemets nydaning. Det gick inte längre att rekrytera till olika karriärer från grundkompetensen folkskola, real- eller studentexamen. 1981 ändrades skolans namn till Artilleriets Officershögskola, ArtOHS. Tanken om ett enhetsbefäl har nu övergetts och Art OHS är nedlagt.

Motsvarande utbildning sker nu för ett tvåbefälsystem, som är under införande. Den innehåller ett Officersprogram som genomförs av Försvarshögskolan (FHS) som en treårig akademisk utbildning på Militärhögskolan Karlberg (MHS K) och med verksamhetsförlagd utbildning på någon av Försvarsmaktens fack- och funktionsskolor, t.ex. Artilleriets stridsskola (ArtSS) på A 9. Den nya specialistofficersutbildningen är kortare och mer praktiskt inriktad. Den omfattar ca tre terminer. Huvuddelen genomförs på fack- och funktionsskolor. Egentligen överensstämmer detta nya system väl med de ursprungliga tankarna med NBO. OHS skulle utveckla sina elever till chef, fackman, utbildare på dels en allmän kurs med tonvikt chef och dels en specialistkurs med tonvikt fackman. I praktiken kom endast den allmänna kursen till stånd. Det blev inte hållbart i längden. Även det nya systemet är redan ifrågasatt, bl.a. genom utredningsförslag att lägga ner FHS och överföra dess utbildningsansvar till civila högskolor!

Sista avlämningen av A 6 lördagen den 30 juni 1985. Överste Lars Carlson lämnar av regementet till ÖB general Lennart Ljung. Därmed sattes punkt för A 6 nästan nittioåriga verksamhet i Jönköping. Foto: Från A 6 Center.

Traditioner

Nu återstår alltså ett artilleriregemente, A 9, i Boden. För smålandsartillerister kan det vara intressant att veta, att A 9:s förbandstecken till uniform m/87 är detsamma som gällde för A 6 till uniform m/60, d.v.s. en lågande granat i guld på röd konturskuren matta. Färgen beror inte på traditioner från A 6, utan på en relativt sen tradition (sedan 1906) att artilleriets truppslagsfärg skall vara högröd. Det ursprungliga artilleriregementets färg var sedan 1600-talet mellanblå. Efter att artilleriet delats upp i fyra regementen 1794 kunde förbandstillhörigheten utläsas av färgen på officerarnas attilakragar. Svea behöll den mellanblå färgen, Göta fick gul, Wendes vit och Finska röd. Andra Göta fick den då lediga högröda färgen när det sattes upp. Positionsartilleriregementet, A 9, hade grå färg, men övertog färg och nummer från Smålands artilleriregemente vid sammanslagningen 1928. Arméartilleriregementet fick en del av sin tunga materiel från A 10 i Karlsborg, som samtidigt övertog "Posis" nummer och färg, vilka i sin tur övertogs av A 9 i Kristinehamn 1943 (A 9 i Karlsborg blev Lv 1 1942). A 9 bytte slutligen sin gråa färg till artilleriets röda när det blev Artilleriregementet 2000.

Att Andra Göta tilldelades nummer 6 (numrering av förband infördes 1830) beror på att det var det lägsta disponibla 1895 (A 4 hade satts upp i Östersund 1893 och A 5 i Stockholm 1894). Även för Arméartilleriregementet var nummer 6 det lägsta disponibla 1928 (Andra Svea/ Upplands artilleriregemente lades ned 1926 och nummer 5 övertogs 1928 av Norrbottens artillerikår, som lades ner 1951).

Av de 1794 bildade regementena upplöstes Kungl. Finska artilleriregementet 1809. Delar överfördes till Göta bl.a. för att bemanna Varbergs fästning och delar gick till Wendes. Återstoden fanns kvar som f.d. Finska artilleriregementet till 1811. A 2 lades ned 1962, A 1 1998 och A 3 2000. Av övriga här nämnda förband lades A 4 ned 1998, A 7 2000 och A 8 2005. ArtOHS, som aldrig varit en egen myndighet upphörde 1991, då skolan, tillsammans med arméstabens artilleriavdelning och ArtSS, gick in i Artillericentrum i Kristinehamn. Artilleridelen av Artilleri- och ingenjörhögskolan, AIHS, följde efter året därpå. ArtC lades i sin tur ned 1997. ArtSS uppstod på nytt 1998, men blev 2000 en del av A 9, som 2005 flyttade till Boden.

Även om det inte är A 6 röda färg som bärs av A 9:arna, så återfinns Smålands lejon på Artilleriregementets standar i nedre, inre hörnet. A 6 traditioner bevaras alltså av Artilleriregementet. I övrigt vårdas A 6 minne av kamratföreningen Smålandsartillerister. A 2:s traditioner förs vidare av Lv 6 i Halmstad.

Artilleriets standar. På blå duk (artilleriets gamla traditionsfärg) lilla riksvapnets tre öppna kronor, ställda två och en (som på A 1 standar), åtföljd i övre inre hörnet av Bergslagens örn och järnmärke i silver (A 9), i övre yttre hörnet av Wendes lindorm i guld (A 3), i nedre inre hörnet av Smålands lejon i guld (A 6) och i nedre yttre hörnet av Gotlands vädur i silver (A 7). (A 2 traditioner bevaras av Lv 6.

Köpcentrum

Att ett stort område centralt i Jönköping kunde utnyttjas för annan än militär verksamhet fick samhällsekonomisk betydelse. Kommunen köpte 365 ha av totalt 370 ha för 12 miljoner kronor. Köpeskillingen tillföll Försvarets fastighetsfond, vilket var till glädje för staten men inte för Försvarsmakten. En del av marken skulle utnyttjas för en kriminalvårdsanstalt, men varken den eller en tänkt travbana kom till stånd, däremot en golfbana. Viktigt var också att E 4 kunde ges en ny sträckning tvärs igenom det gamla kasernområdet. Ett exploaterings- och förvaltningsbolag – Commercial City Center AB (CCC AB) köpte 25 ha av marken, med byggnader på kasernområdet, för närmare 35 miljoner kronor. Satsningen var inte enbart kommersiell. Exploatören åtog sig att inreda och hyra ut lokaler för ett Försvarsmuseum inom området till en kostnad som till slut uppgick till ca två milj. kr. Därtill kom statliga och kommunala anslag. Museieverksamheten har nu som bekant flyttat från A 6 Center.

I november 1985 hade A 6 avvecklingsorganisation gjort sitt, men skjutfältet i Skillingaryd drevs vidare med ett 20-tal anställda under I 12:s och senare Ing 2:s förvaltning. När A 6 var i full drift grundutbildades omkring 800 värnpliktiga per år och mer än 1 000 repetitionsutbildades. Vid regementet och anslutna myndigheter var drygt 300 personer anställda. Omsättningen var cirka 100 miljoner kronor per år. När A 6 Center invigdes i april 1987 fi ck platsen i stället ett köpcentrum med 50 000 kvm golvyta under ett tak. Då hade centret mer än 500 personer anställda. Butikerna hade 70-80 000 kunder per vecka och en omsättning som var åtskilliga gånger större än vad A 6 hade. Sedan dess har den totala butiksytan mer än fördubblats, liksom antalet anställda. Antalet besökare per år beräknas till cirka tio miljoner och hela A 6-handeln omsätter flera miljarder.

Bild inne från A 6 Köpcenter. Bilden tagen ungefär där ingången till militärrestaurangen tidigare var och öster ut i överbyggnaden över motorvägen. I slutet på gången är västra gaveln på Klockgaraget. Foto: Ulf Gustafson.

Även västra delen av klockgaraget har tagits i anspråk av köpcentret. Bl. a. finns här en restaurang, som av vissa kallas för "Sandahls Hörna", syftande på en välkänd förrådschef som tidigare regerade där. Lägg märke till att några av gamla fönstren bevarats och där man tagit upp öppningar har man behållit de gamla valvbågarna. Foto: Ulf Gustafson.

Flygfoto över regementsområdet från 1950-talet...

...att jämföra med flygfotot över samma område september 2010. Färgfoto: Berndt Svehagen.

 

Till kap 9 • Källor och litteratur

Tillbaka till Innehållsförteckningen