Mötesreferat/Arkiv
Händelser i Ukraina och i svenska Försvarsmakten
Under ovanstående rubrik berättade vår medlem, generalmajoren Roland Ekenberg vid tisdagsträffen den nionde april.
Roland började sin bana i Jönköpings Artilleribefälsförening (FBU) 1972. Fyra år senare ryckte han in som regementsofficersaspirant på A6. 1979 utnämndes han till löjtnant efter genomgången officerskurs på Krigsskolan, Karlberg. Därefter följde en reguljär tjänstgöring på olika nivåer vilket ledde till allt högre tjänstegrader. År 2002 utnämndes han till brigadgeneral och utsågs till rikshemvärnschef den 1 juli 2005. Han kvarstannade i denna befattning fram till pensionen den 31 augusti 2018. Under denna tid utnämndes Roland till generalmajor.
Efter pensioneringen blev han reservofficer vid Försvarsmaktens Högkvarter. För Högkvarteret har han jobbat med övningsplanering. Och för att fylla ut den lediga tiden (😊) är han bland annat ordförande i FFK (Frivilliga Flygkåren) och är även särskild utredare för utredningen En ökad tillgång till personal och en ökad uthållighet inom det militära försvaret. Utredningen har som syfte att utifrån 14 frågeställningar öka tillgängligheten av både militär och civil personal inom Försvarsmakten.
Inför föredraget poängterade Roland att de åsikter som skulle framföras var hans personliga och inte Försvarsmaktens officiella. Han betonade även vikten av att inte bara följa rapporteringen via en nyhetskälla. Det förekommer en massiv desinformationspåverkan, främst från rysk sida, som inte sällan helt okritiskt återpubliceras av svenska media. Man måste hämta sin information från flera källor för att få en mer komplett och korrekt bild av skeendena.
Roland Ekenberg i berättartagen.
Han började med Rysslands anfallskrig mot Ukraina som inleddes torsdagen den 24 februari 2022. Ett anfall som genomfördes precis som det beskrivits i H Storm (Handbok Stormakten). Dessbättre lyckades de ryska styrkorna inte i sitt uppsåt att knäcka Ukraina på tre dygn. Det innebär att det nu pågår ett fullskaligt krig i Europa, en timmas flygresa från Sverige. Detta är mycket allvarligt!
För de flesta kom utvecklingen överraskande men för de som följt Rysslands och Putins retorik så var det ett fullt naturligt steg. Redan vid en konferens 2007 hade Putin målat upp ett mål som var att Ryssland skulle växa och återta det gamla Sovjetunionens yta.
Efter Sovjetunionens och Warszavapaktens fall hade ledarna i Väst invaggats i tron att Sovjetunionen blivit en fredlig jätte. En storskalig nedmontering av försvarsförmågan började i hela Europa, så även i Sverige. En nedrustning som för Sveriges del höll på fram till 2015 då ett nytt försvarsbeslut med ett expansivt innehåll antogs. Jämför med nedrustningsivern efter första världskriget och försvarsbeslutet 1936.
Rysslands anfall mot Ukraina genomfördes mitt i menföresperioden, förmodligen för att inget förväntade sig något då. Hela operationen gick i stöpet då man inte lyckades inta flygplatsen Hostomel utanför Kiev. Där avgjordes nog Ukrainas öde, i det korta perspektivet. Övriga ryska markförband tryckte på framåt men var hänvisade till befintligt vägnät eftersom marken utanför vägarna inte bar. Det gick inget vidare. Samtidigt korkades vägnätet igen av bakre förband som varken kom framåt eller bakåt.
Inledningsvis ryckte de ryska styrkorna fram på stor bredd men trycktes så småningom tillbaka, först i den norra delen (från Kiev och Charkiv) och under hösten från Cherson (i den sydvästra delen av Ukraina). När ryssarna var fullt upptagna med att retirera över floden Dnipro (Dnepr) i sydvästra Ukraina anföll ukrainska styrkor österut från Charkiv (i den nordöstra delen av landet) och överrumplade de ryska styrkorna där. De ukrainska styrkorna utnyttjade oredan i det ryska försvaret och genomförde det som kallas ”Kupiansksprinten”, en snabb framryckning fram till staden Kupiansk och vidare över floden Oskil. Där avstannade den ukrainska framryckningen och läget övergick till ett ställningskrig från hösten 2022 och framåt.
Många såg fram emot den ukrainska offensiven på våren/sommaren 2023 men den rann ut i sanden när den körde fast i de ryska försvarslinjerna som var kraftigt minerade. De förändringar av frontlinjen som varit sedan dess har varit små och högst lokala, även om de från vissa håll har utmålats som stora framgångar.
Bägge sidorna har ägnat sig åt att slå mot flaskhalsar i motståndarens logistik. Från ukrainsk sida siktade man tidigt in sig på ryssarnas drivmedels- och ammunitionsförsörjning. På senare tid har man förflyttat bekämpningen långt in på ryskt område. Ryssarna riktade in sig på att slå mot civilbefolkningen genom terrorbombningar av civila mål som bostadsområden, skolor, sjukhus och energiförsörjning.
Delar av auditoriet.
Roland förde sedan ett resonemang kring viktiga faktorer ur rysk synvinkel.
- Den övergripande ryska strategin bygger på långsiktiga mål (Putins uttalanden 2007). I retoriken utökas målsättningen av vissa ryska hökar till inte bara gamla tsarryssland, vissa pratar om Portugal-Vladivostok, det vill säga hela Europa.
- Man har inte bråttom (Georgien 2008, Krim 2014 och Ukraina 2022). Tiden jobbar för Ryssland som hoppas på att Väst ska tröttna på att stödja Ukraina. När Ryssland besegrat Ukraina så kommer man inom några år fortsätta vidare västerut. Det här medför att om vi (Väst och Ukraina) inte får stopp på Ryssland nu så kommer det att bli än värre längre fram. Ukrainarna slåss alltså för vår framtida säkerhet och behöver allt stöd som de kan få.
- På en övergripande nivå så behöver Ryssland någon distraktion som tar bort USA:s och Europas ögon från kriget i Ukraina, ett slags ”andra front”. I det här sammanhanget blir Kinas vapenskrammel mot Taiwan ett stort störningsmoment för USA som har viktiga affärsförbindelser i den delen av Asien. Även Hamas överfall på Israel kan vara en del av denna distraktion. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se en koppling mellan Ryssland och Iran, Iran och terrororganisationen Hamas. Iran har även stort inflytande över Hizbolla i Libyen och hutierna i Yemen. Både Iran och hutierna hotar den fria sjöfarten i Persiska viken och Röda havet vilket påverkar viktiga sjötransportvägar.
- Västvärldens uthållighet sätts på prov. Ett av problemen för länderna i Väst är att de är demokratier. Om de ledare som förespråkar ett stort stöd för Ukraina röstas bort av krigströtta väljare kommer Ryssland att vinna i Ukraina. Ryssland har inte det problemet. Putin har både röstningssystemet och media i ett järngrepp.
- Slutligen har det totalitära Ryssland en totalt motsatt uppfattning än västvärlden om värdet av människoliv, även gällande egna trupper. Man har tagit enorma förluster av stridsfordon men fortsätter att anfalla med marktrupp. Man är beredda att offra ofantliga mängder trupp för att trötta ut ukrainarna och nå framgång. Här kan man erinra sig Josef Stalins uttalande: ”Kvantitet är också en kvalitet”.
På den ukrainska sidan finns samtidigt ett antal faktorer som är viktiga för dem:
- Hos den ukrainska befolkningen finns en brett förankrad och mycket stor försvarsvilja. Man är beredda att slåss till sista man för att behålla sin frihet.
- Det finns ett stort förtroende för statsledningen med president Zelensky i spetsen.
- Frågorna om moral och etik hålls högt av Ukrainas försvarsmakt. Man följer krigskonventionerna och behandlar ryska fångar väl. De långräckviddiga vapen man fått av väst används bara mot militära mål.
- Uthålligheten i västs stöd till Ukraina är avgörande, både när det gäller civilt och militärt stöd. Om detta stöd uteblir kommer situationen för Ukraina att bli mycket svår.
- För att vara ett land som i princip saknat marina stridskrafter har Ukraina lyckats över förväntan mot den ryska Svarta havsflottan. Åtskilliga fartyg ur ryska marinen har sänkts eller skadats svårt och de återstående håller sig öster om Krim.
- På senare tid har Ukraina börjat slå på djupet av Ryssland. Egenutvecklade drönare når längre och längre in och slår mot kritiska flaskhalsar för bland annat bränsleförsörjningen.
På samma sätt som kulsprutan fick ett genomslag under första världskriget och stridsvagnen under andra världskriget har användningen av drönare revolutionerat krigföringen i Ukraina. I ett land som till cirka 70 % består av öppet jordbrukslandskap finns det få möjligheter att gömma sig, nästan allt syns från luften. Situationen i Sverige är den omvända, vi har cirka 70 % skog (red.anm.) Drönarna används dels för spaning och måluttagning (även i mörker), dels för mycket precis målbekämpning genom att man fäster olika former av granater på små billiga, och massproducerade drönare, som flyger rakt in i målet eller så släpper man granaterna rakt uppifrån ner på målet.
Lärdomarna från Ukraina så här långt är att de vapensystem som väst har levererat fungerar mycket bra, de är dock för få. En annan lärdom är att det moderna kriget kräver en logistikorganisation av mycket stor omfattning. Stora mängder ammunition, stridsfordon och utrustning ska lagerhållas och transporteras framåt. Skadade, både personal, fordon och utrustning, ska föras bakåt för vård och reparation.
Roland kom sedan in på det svenska NATO-medlemskapet, något som vi som upplevde kalla kriget och den svenska alliansfriheten, inte hade räknat med före Rysslands anfall på Ukraina.
Den stora omsvängningen hos det politiska etablissemanget började i och med Rysslands krav på både Sverige och Finland hösten 2021 att dansa efter Kremls pipa. Liknande krav ställdes även på de baltiska länderna.
Rysslands retorik om att NATO (som är en ren försvarsallians) utgör ett hot mot Ryssland ska snarare ses som att NATO utgör ett hinder för Rysslands expansionsplaner.
NATO-fördraget är ganska kortfattat och innehåller två grundläggande principer som gäller alla medlemmar:
Artikel 5 som i princip säger en för alla, alla för en. Ett angrepp på ett NATO-land är detsamma som ett angrepp på hela alliansen.
Artikel 3 som stadgar att varje medlemsland ska ha en så stark försvarsmakt att man kan skydda sig självt i väntan på att övriga NATO-länder hinner komma till undsättning. Det är här som 2%-målet kommer in.
Efter diverse avslutande frågor så avslutades föredraget.
Roland Ekenberg avtackades med ett exemplar av Trängslet-häftet av kamratföreningens ordförande Bo Romedahl.
Text: Anders Leicht
Foto: NG Olsson
- Detaljer
- Kategori: 2024
Kamratföreningen Smålandsartilleristers årsmöte den 23 mars 2024
Lördagen den 23 mars samlades 24 medlemmar till årsmöte i Seniorernas hus, Jönköping.
Före mötets inledande, och under tiden som de senast anlända bänkade sig, informerade sekreteraren om vissa praktiska detaljer.
Delar av styrelsen, samt Bo Wallén, samlar sig inför mötet
Ståhlmannen anländer och tar av sig sin cape.
Sekreteraren informerar före mötet.
Årsmötet inleddes med en parentation för de medlemmar som lämnat oss sedan föregående årsmöte.
Efter upprättande av röstlängd, fastställande av föredragningslistan och godkännande av mötets behöriga utlysande valdes Bo Romedahl till årsmötesordförande och Thomas Andersson till årsmötessekreterare.
Björn Johansson och Birgitta Göransson utsågs att justera årsmötesprotokollet.
Ordföranden föredrog styrelsens verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 2023. Mötet godkände därefter denna.
Nästa punkt var kassamannens rapport över årets ekonomiska resultat och balansräkningen. Eftersom resultatet var negativt, och förhållandevis stort, så förklarade kassamannen vad detta berodde på. Förlusten föreslogs balanseras i kommande räkning. Föreningens ekonomiska situation är dock god och stabil. Årsmötet beslutade att godkänna den ekonomiska rapporten.
Sen följde revisorernas berättelse. Revisorerna ansåg att allt var hanterat och dokumenterat i god ordning och föreslog ansvarsfrihet för styrelsen för den ekonomiska verksamheten. Efter denna punkt beslutade årsmötet att bevilja ansvarsfrihet för styrelsens arbete under 2023.
Efter lite diskussioner beslutade årsmötet att höja medlemsavgiften till 175 kronor från och med 2025. I sammanhanget konstaterades att nuvarande avgift varit densamma i minst tio år.
På valberedningens förslag omvaldes Bo Romedahl som ordförande på ett år. Fyra styrelseledamöter omvaldes på två år, Göran Johansson, Anders Leicht, Pille Nyquist och Mats Larsson. Övriga i styrelsen är valda fram till årsmötet 2025.
Valberedningen föreslog även omval av revisorerna Richard Ekstrand och Jan Knutsson (sammankallande) samt omval av revisorssuppleanterna Björn Johansson och Lars Holtz. Årsmötet beslutade enligt valberedningens förslag.
Slutligen utsågs en ny valberedning eftersom den hittillsvarande avsagt sig omval. Till den nya valberedningen utsågs Christer Junefelt och Göran Fransson. Den tredje medlemmen i valberedningen, tillika den sammankallande, kunde inte utses på årsmötet. De två utsedda valberedningsmedlemmarna fick i uppdrag att senast till den första november 2024 föreslå en tredje medlem, tillika sammankallande.
Här avslutades årsmötet efter att ordföranden avtackat den gamla valberedningen.
Chefen för SWEDEC, överste Görgen Larsson, tog därefter över ordet och höll ett föredrag om läget inom försvarsmakten, främst armén, och läget i Europa mot bakgrunden av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Överste Görgen Larsson, chef för SWEDEC.
Görgen började med att gå igenom turerna kring de senaste försvarsbesluten och effekterna av dem. Generellt kan man säga att politikerna vill mer än vad Försvarsmakten anser sig kunna åstadkomma. Det är en sak att besluta om en nyetablering av ett förband på en viss ort, en helt annan att rent fysiskt få nödvändiga byggnader på plats. De tidigare kasernerna har bytt ägare och byggts om till annan verksamhet. Att bygga nytt kräver markförvärv, nya kommunala detaljplaner, diverse miljö- och byggtillstånd och annat. Sånt tar tid. Det enda positiva i det här sammanhanget är att de övnings- och skjutfält som fanns innan nedläggningarna genomfördes fortfarande finns kvar i oförändrat skick.
Ett annat område där politikerna vill mer är när det gäller krigsförbandsproduktionen. Här vill Försvarsmakten gå långsammare fram. Här är det utbildningsbetingelserna, främst tillgången till utbildare som är gränssättande, man får helt enkelt inte fram lokaler och tillräckligt med utbildare snabbt nog. Dagens unga officerare är dessutom inte i första hand utbildade att leda utbildning av värnpliktiga, de ska vara chefer på olika nivåer. Försvarsmakten i stort är utbildad, och utrustad, för internationella insatser i olika konfliktområden, en verksamhet som skiljer sig stort från ett invasionsförsvar.
Ett annat problemområde är omsättningen av anställd personal. Dagens unga är betydligt mer rörliga i sina karriärer och växlar till andra anställningar mycket mer än vad som tidigare varit fallet. Hur ska man gå till väga för att behålla personalen längre?
Görgen gick därefter över till situationen i Ukraina. Här har Ryssland visat att man totalt struntar i alla krigskonventioner. Man bombar och beskjuter kyrkor, sjukvårdspersonal och sjukhus. Man attackerar även större vattenkraftsdammar, även om de har ett särskilt skydd i konventionerna. Man mördar, torterar och våldtar både civilbefolkningen och krigsfångar. Ett öde som kommer att drabba även oss om vi skulle bli angripna. Nato-medlemskapet har, tack och lov, stärkt vårt skydd mot sådana angrepp från rysk sida. Dessbättre verkar våra politiker ha förstått situationens allvar. Retoriken har ändrats.
Att Ryssland måste stoppas i Ukraina står helt klart. Historien talar sitt tydliga språk. Georgien 2008, Krim 2014 och nu Ukraina 2022. Ukrainarna själva ser inte angreppet 2022 som ett nytt krig, bara en fortsättning på angreppet 2014. Det har aldrig varit någon riktig fred däremellan.
Ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina utan att Ryssland ger upp kommer bara att innebära landvinster för Ryssland och att de drar sig tillbaka några år, bygger upp sina stridskrafter och så småningom ger sig på ett, eller flera, nya offer. Retoriken från Kreml är ogenerat öppen i den här frågan. Ryssland ska, och kommer, fortsätta att expandera. Här är de baltiska staterna och Polen väldigt tydliga med sin oro inför framtiden. De rustar nu för allt vad tygen håller. De vet vad det innebär att lyda under rysk/sovjetisk överhöghet. Polen kommer inom några år troligen ha Europas starkaste försvar.
Här tog tiden slut för Görgen och han avtackades med blommor och A6 minnesbok.
Görgen Larsson avtackas efter föredraget av Bo Romedahl.
Foto: Per Åke Ståhl
Text och foto, där inget annat sägs: Anders Leicht
- Detaljer
- Kategori: 2024
Archerutbildningen på P4 i Skövde
Tisdagen den 6 februari besökte vi Archerutbildningen på P4 i Skövde.
Tidigt på morgonen anträdde ett femtontal kamrater resan till P4 i Skövde. På plats anslöt ytterligare några så vi blev arton stycken.
Fanjunkare Per Lekberg från Noraskogs kompani mötte upp i vakten och ledde oss sedan till en lektionssal högst upp i en av kasernerna, våning fem. Det fanns ingen hiss så vi gjorde ett snabbt depåstopp på våning tre och intog kaffe och fralla.
Per berättade att han ursprungligen var pansarofficer men att han tagit en sväng via T2 och varit trängare för att nu vara artillerist.
Resan från inget till en rullande utbildning har gått relativt snabbt. P4 i Skövde fick 2020 i uppdrag att påbörja artilleriutbildning i Södra Sverige. Tidigare var all utbildning förlagd till A8 i Boden.
2021 ryckte den första omgången värnpliktiga in på Noraskogs kompani. Det var ett kraftigt reducerat kompani om två pjäser och vissa nödvändiga kringfunktioner. Den största anledningen till detta var tillgången på Archer-kunniga instruktörer.
Utbildningsomfånget var i stort detsamma under 2022 och 2023 (utryckning i augusti 2024) med skillnaden att man nu utbildade 4 pjäsgrupper per år samt ett växande antal kringfunktioner.
Inryckningen till Noraskogs kompani, och A9, hösten 2024 kommer att ske i Villingsbergs läger. Där kommer utbildningen (med ett växande omfång) att fortgå till 2029 då man flyttar in i nya kaserner på Harberget i Kristinehamn.
Per gick sedan över till själva pjäsen och krigsförbandens organisation.
Archerpjäsen är ett veritabelt ”monster”. Den väger 34 ton, är tre meter bred, 14,4 meter lång och 3,37 meter hög. 400 liter diesel ger en räckvidd på väg om 50 mil. Praktisk hastighet är 50 km/h (max 65 km/h). Vid längre förflyttningar eftersträvas att pjäserna transporteras upplastade. Huvudvapnet är en automatladdad 15,5 cm Haub 77 B med en eldrörslängd av 52 kalibrar (8,06 m). Eldhastigheten är maximalt 9 skott/min. För sitt självskydd är varje pjäs utrustad med en vapenplattform, Kongsberg Protector. Vapenplattformen riktas med en sikteskamera eller en IR-sikteskamera. Beväpningen i vapenplattformen kan vara antingen en ksp 58, ksp 88 (12,7 mm Browning) eller granatspruta 92.
Pjäsen är mycket snabb. Grupperingstiden, från körning till eldberedd, är mindre än 30 sekunder. Uppbröstningen, från eldberedd till förflyttning, går på högst 30 sekunder.
Grupperad och eldberedd Archer.
Själva pjäsdelen kan laddas med 21 granater i en mix mellan Excalibur, Bonus, Spränggranat 77B med basflöde och vanlig spränggranat 77. Granaternas individuella viktdifferens (++,+/-,--) och plats i magasinet memoreras i pjäsdatorn. Antalet laddningar är 18 stycken laddning 6+, färre än antalet granater, men det uppvägs av att man inte alltid skjuter på högsta laddning, eller samtliga specialgranater, och i de fallen ”får laddningar över”. Därutöver finns 40 tändpatroner.
Systemet kräver en snabb och säker ammunitionshantering för att fungera optimalt. Därför finns det sex specialkonstruerade ammunitionscontainrar (AMH) på Archerkompaniet. Vid behov kan containrarna användas på de flesta lastbilar med lastväxlare. I varje container finns en vikarmskran, laddningsränna, taktravers och en pallyft. Varje fordon bemannas av en förare och en chef. Maximal lastkapacitet är cirka 96 granater och 480 delladdningar. Därutöver finns tändrör och tändpatroner. Tidskravet för en komplett påfyllnad av en Archer är högst 12 minuter.
De olika granattyperna ger olika räckvidd:
Sgr 77 25 km
Bonus 33 km
Sgr 77B med basflöde 37 km
Excalibur 50 km
Per gick sedan över till hur haubitskompaniet är organiserat. Kompaniet består av fyra plutoner, två pjäsplutoner, en ammunitionspluton och en ledningspluton, allt som allt cirka 90 man.
- Varje pjäspluton består av en ledningsgrupp, som färdas i en terrängbil, samt tre Archergrupper. Sammanlagt sex pjäser alltså. Varje Acherpjäs har plats för fyra personer i hytten. Grupperna är dock på åtta man för att möjliggöra kontinuerlig drift.
- Am-plutonens huvuddel är en am-tropp med en troppchef i terrängbil och två ammunitionsgrupper. Varje sådan grupp har tre fyraxlade (åttahjuliga) ammunitionslastbilar. En för varje pjäsgrupp. Det ingår även en transportgrupp med fyra lastbilar. Därutöver finns en reparationsgrupp och en sjukvårdsgrupp, bägge i pansarterrängbilar.
- Slutligen ledningsplutonen som innehåller kompanichefens ledningsgrupp med en pansarterrängbil och en vanlig terrängbil. I plutonen ingår även två närskyddsgrupper i var sin pansarterrängbil och ytterligare några persontransportfordon. Se bilden nedan.
Fj Per Lekberg förklarar Archerkompaniets organisation. Foto: Lena Clarin
Ett Archerkompani har tre olika grupperingsformer. Antingen grupperar batteriet samlat, på delad gruppering (troppvis, tre platser med två pjäser vardera) eller spridd (pjäsvis). De här grupperingsformerna kan antingen vara statiska eller rörliga. Faktorerna som påverkar val av grupperingstyp är bekämpningshotet (abek/flyg), hot från markförband, tillgång på grupperingsplatser, behov av ständigt eldberedda pjäser samt effekt i målet. Alla grupperingsformerna har sina för- respektive nackdelar.
De sex ammunitionslastbilarna är inte knutna till någon specifik pjäsgrupp utan är utspridda i anslutning till grupperingsplatserna och pjäserna dirigeras sedan till den lämpligaste ammunitionslastbilen för påfyllning. Likaväl som att pjäsgrupperna kan vara under mer eller mindre ständig förflyttning så kan även ammunitionsgrupperna vara det.
Detta rörliga uppträdande kräver att verksamheten leds på radio. Det är även via radio som pjäserna får målkoordinater och vädervärden. Väl på grupperingsplatsen beräknar pjäsens dator skjutelementen. Datorn väljer även granat och laddning beroende på uppgiften. Vapenplattformen på hyttens tak används för att mäta ”mask”.
Efter förmiddagens teoretiska genomgång fick vi under eftermiddagen följa verksamheten vid en kompaniövning. Där möttes vi av löjtnant Fredrik Rikse som gick igenom de övade momenten. Fredrik hade fått sin Archerskolning på A8 och hade nu flyttat söderut, och närmare hemorten, för att framöver tjänstgöra på A9 i Villingsberg och Kristinehamn.
Dagens övning avsåg påfyllning av ammunition. Två ammunitionslastbilar var utställda längs en slinga där två Archer körde varvlopp. Av naturliga skäl blev vartannat stopp vid ammunitionsbilen en plundring men den liknade påfyllningen så pass mycket att det nog bara var nyttigt. Ett knepigt moment var att komma tillräckligt nära am-bilens lastläm, utan att komma för nära.
Påfyllning av ammunition. Am-lastbilens förare och chef samt två ur pjäsgruppen där en är pjgrpch (som ansvarar för klassificeringen av granaterna efter vikt). Foto: Lena Clarin
Många av de värnpliktiga var tjejer och det imponerade på gamla ”pjässluskar” när tjejerna obehindrat lastade i och ur 43-kilosgranaterna, utan att använda vikarmskranen. Tror nästan att det gick fortare att jobba manuellt än med kranen.
Plundring av pjäsen på ammunition, här med vikkranen. De vita cylindrarna är laddningarna. Vid påfyllning ligger laddningsrännan på den övre ”hyllarmen” så att laddningarna lät glider ner till vänstra sidan av själva pjäsen där de placeras i sina fack. Foto: Lena Clarin
Archerpjäsen är en bjässe men den manövrerades smidigt längs den trånga am-slingan tack vare midjestyrningen. Svängradien var imponerande. Nästa version av Archer lär bli en fyraxlad (åttahjulig) terränglastbil. De flesta var nog av uppfattningen att det inte skulle öka manövrerbarheten.
Archer'n tar en hårnålskurva förvånansvärt enkelt.
När förevisningen var slut så förärades lt Rikse med ett exemplar av regementets minnesbok av vår ordförande som även tackade för en intressant och lärorik dag vilket alla instämde i. Fj Lekberg hade redan fått både avtackning och minnesbok i samband med lunchen.
Deltagarna tillsammans med lt Rikse. Foto: Lena Clarin
Text och foto, där inget annat anges, Anders Leicht
- Detaljer
- Kategori: 2024